Kärlek som i-landsproblem
Översättning: Lena Hammargren
Weyler
Relaterat
Silke Scheuermann skriver om kärleken i i-land, i en tillvaro när överlevnaden är med råge tillgodosedd och det egna jagets krav på fulländad lycka får breda ut sig.Fotograf: Cato Lein
En underförstådd titel på den här samlingen bestående av sju noveller kunde vara Stackars rika flickor. För åtminstone på ytan handlar de flesta om unga kvinnor, som inte mår så bra i det nutida Tyskland, ett tämligen välmående samhälle. Jakten på kärlek, eller den rätte (åtminstone för stunden) är gemensam för dem.
Men också några män är huvudpersoner: en väntar på att få se en klotblixt, en annan snickrar ett dockskåp till sin systerdotter sedan hans hustru lämnat honom.
En kvinna och en man som skildras i "Vampyrer", har det gemensamt, upptäcker de, att de så att säga suger ut det gottaste ur en relation, medvetna om att de snart ska överge sin partner. Men kanske just de till skillnad från de andra novellpersonerna äntligen får uppleva en varaktig samhörighet. Och, som mannen med klotblixten, till slut efter ett rätt långt liv tillsammans med sin partner också finner en bättre gemenskap.
Förenklat sagt kunde ett för novellerna gemensamt tema kallas kärlek som i-landsproblem. När i princip allt det som krävs för att livet ska uppehållas rent materiellt – arbete, mat, husrum, kläder – inte är något man ständigt måste vara på jakt efter, så är fältet öppet för kärleksbekymmer i vid mening. Det egna jagets krav på fulländad lycka får breda ut sig, underblåst av mediernas fagra löften om inre och yttre rikedom.
Silke Scheuermann skriver med lätt hand, eller i dag ska man nog säga dansande fingrar på datorns knappar. Den är vacker och nyanserad, denna svenska språkdräkt som översättaren sannolikt troget klätt det tyska originalet i. Inte minst överraskar i flera av novellerna de bilder och liknelser som ger färg och must åt de oftast vardagliga händelser som beskrivs. Detaljer i miljöer och karakteristiska drag hos personerna skildras med livgivande skärpa. Även om bara tre av novellerna har en jagberättare ligger också berättarens blick nära huvudpersonerna i de övriga.
Silke Scheuermann växlar mellan långa och korta noveller, styckar upp en i mindre bitar, återger tidigare händelser med hjälp av personernas tankar, av fotografier som kommenteras och av brottstycken av repliker från en väninna som berättar för huvudpersonen om vad som hänt henne vid en date. Också andra knep används för att göra läsarens upplevelse variationsrik.
Allt som allt är detta en prosabok med bärighet och dessutom vinner på omläsning.























