I serien Musik i Sommarkväll bjöd Sundsvalls Gustav Adolfs församling, genom Yamandu Pontviks försorg, på en spännande musikstund med duon EN.D.E i Kyrkans Hus på onsdagskvällen. De båda musikanterna Katarina Widell och Patrik Karlsson blandade friskt nutida, moderna verk med klassisk barock.

Redan första stycket gav föraning om vad som skulle komma. Martin Q Larssons Duello, för basblockflöjt och luta, komponerat så sent som 2006, var ingen duett av det vanliga slaget.

Här var det inte frågan om samstämd harmoni, utan en lekfull kamp om vem som skulle vinna och trots Patriks protesterande fotstamp i slutet av stycket, så avgjordes kampen till Katarinas fördel.

Två stycken från senbarocken, ett Andante av Anna Bon, även kallad Anna Bon di Venezia, och ett Adagio av den franske kompositören Michel Blavet, klingade stämningsfullt som en lugnande hand efter den inledande duellen.

Så var det dags för ett uruppförande. Patrik Jarlestams verk Tunnel.Light-Darkness, skrivet för kvällens duo, blockflöjt och elgitarr samt diverse ljudeffekter, satte fantasin i rörelse. Katarina Widell musicerade lekfullt på sina flöjter till Patrik Karlssons stundom jazzinspirerade gitarrackompanjemang. Kompositören dirigerade själv verket som har många taktartsbyten och komplicerad rytm och det kräver tekniskt skickliga musiker. Den stundom häftiga klangen tonade ut i tveksamma digitala hjärtslag och en kort meditativ slinga på gitarren.

Tillbaka till ordningen med två rörliga, dansanta stycken från barocken. Först en ground med ostinat (ackordföljd) som upprepas) ackompanjemang på lutan till flöjtens snabba löpningar. Därefter Ciaccona av Benedetto Marcello som avslutades med en lugn kadens, följd av en lång utdragen ton.

Ännu en komposition av barockmusikern Anna Bon, Sonat I i tre satser, avslutade konserten. De sista satserna, Allegro och Presto klingade lätt och luftigt med flöjttoner som flödade som pärlor och i prestot som fåglars drill i sopranflöjten. Men före sonaten ljöd nutida musik av Eric Schwartz´, Dust and bones och Prelude, sparsmakat, tematiskt och med små variationen.

Katarina Widell och Patrik Karlsson var intressanta, professionella bekantskaper som skickligt och friskt vågat sig på nya spännande sätt att använda sina "barockinstrument”. Speciellt Katarina imponerade. Vacker att skåda och med gnistrande teknik och musikalitet använde hon hela blockflöjtsfamiljen, sopran, alt, tenor och bas och dessutom tre flöjter stämda en halv ton lägre än sina original.