Eric Steen är flamencogitarrist från Umeå, utbildad i Spanien, och han har flera gånger besökt Sundsvall. På onsdag är han tillbaka på Almamia lilla scen med ett flamencoprogram.

Det var med de förväntningarna jag lade på hans nyutkomna skiva och fann att den i stället innehåller hans egen musik i en stil som baserar sig på flamencon men också väver in jazz- och rockinfluenser.

Styckena återfinns alla någonstans på skalan mellan tungt trumkomp och tätt gitarrspel, till flamencons starka vemod och de klapprande handklappningsrytmer som utmärker flamencon och får en att förstå varför kastanjetten föddes. Ibland är musiken starkt improvisatorisk, ibland med en klarare melodik.

De tyngre klangerna har säkert också sin publik, men för mig är de mest genuint flamenco- och folkmusikaliska inslagen skivans behållning. Som "Despues de la Iluvia", som har en livlig melodik och därför tycks ha mycket att berätta. I "El abejerro en el tillo" finns en snabb latinkänsla, elegans och medryckande folklig rytmik. "Un beso salado" tycks leka tafatt med sig själv i en intressant melodi.

Man kan också lyssna till skivan som en instrumentaluppvisning, för Erik Steen är en sann gitarrvirtuos. Och när han spelar flamenco gör han det med den rätta kombinationen av sorg, vemod och en lättflyktighet som Spaniens vindar.