Julmusik från förra sekelskiftet är inte alltid ringdanser och sånger förknippade med bondgården och tomte-äter-gröt-i-snötäckt-granskog-jul.

I städerna firade ju borgerskapet sina slädpartier, skridskoutflykter och midvinterbaler - ofta till de kungligas ära fast dessa inte var närvarande, som Oscarsbalen den 1 december som öppnade jultiden. Fram till att julen dansades ut vid Knut den 13 januari festades mycket och blåsaroktetten, en militärkår i miniatyr, var ofta den musicerande parten.

Den har parodierats som "ompa-ompa"-orkester; djupt orättvist för detta är vacker musik på fullaste allvar, smakfullt och kompetent arrangerad och - i alla fall här på Oktetten Ehnströms Eftr.:s skiva - spelad med stor omsorg. Det är tidens modedanser: vals, polka, marsch, mazurka och den processionsdans som alltid öppnade en större bal, polonäsen, samt potpurrier på populära operor och operetter.

Här hittar vi nyskrivet från Wien, där familjen Strauss verkade som bäst, i Annen-Polka och Läderlappen. Ett par svenska tonsättningar med inslag av folkton är salongsmazurkan "Gamla och nya året" av Carl Johan Nylén och polskan "Kring julgran" av Carl Fredrik Ringvall. Och vem älskar inte Skridskoåkarna, Schuberts Militärmarsch och Kurt Noacks fina "Tomtarnas vaktparad" som spelas än på piano i många hem vid jultid?

Här kan man höra det mjuka brassljudet från instrument som esskornett, althorn och tenorbasun; av oktetten sammansmält till en mild, jämn och behagfull klang. Träblåset låter hårdare och stundtals något orent; bättre hade varit om det dominerat klangen mindre.

Men framför allt bör man lyssna till musiken: glad, medryckande underhållning från mormorsmors epok, en tid av krinoliner och handmuffar, hästfordon och det förflutnas trygghet. Som också anknyter till en nyare svensk tradition som för många är lika omistlig som julgröten: Wienfilhamonikernas nyårskonsert.

Det är en kulturgärning att föra vidare denna musik och de utmärkta arrangemangen. En skridskovals, någon?