Många julskivor centreras kring en sångare - så varför inte en tubaist som omväxling?

Nu har förstås Öystein Baadsvik, den påhittige tubaisten som flera gånger glatt Sundsvallspubliken, en väldigt sångbar tuba. Ibland är det svårt att tro att det är en tuba som spelar så melodiskt, mjukt och fläckfritt i övre registret och inte ett väl omhändertaget valthorn. Baadsvik hanterar tuban lika musikaliskt vackert i djupa källarvalvet, liksom när han likt en öm barytonsolist tar sig an "Stilla natt".

Och som om inte det skulle räcka sjunger han i tuban eller agerar trummaskin med läpparna. Här finns fräscha exotiska inslag som Frode Fjellheims "Eatnemen vuelie", en suggestiv blandning av rytmer, samisk jojk och "Härlig är jorden". Och Baadsviks egen "Snöfnugg" - snöflingor - med inslag av didjeridoo och trummaskin, som han givetvis återger ensam med sin tuba.

Ändå är Baadsvik ganska diskret på skivan - ibland tycker man till och med att han kunde ha tagit större plats. Han pysslar gärna med någon utsmyckande obligat och låter kör och orkester ta plats. Och kanske är det rätt beslut, för den andra stora styrkan med den här skivan är de jättelika, fantasifulla brakarrangemangen: julmusik in absurdum med rörklockor, glittersnö, kör och plingeling, sångerna när de låter precis som man drömmer om. "When you wish upon a star" som i Disney, "God rest ye merry gentlemen" med hela havet bakom, och Schuberts Ave Maria och "Ding, dong merrily on high" som grandiosa symfoniska äventyr. Med pigg orkester och en fräsch damkör.

Resultatet blir faktiskt en av de mest pampiga julskivor jag hört. Ett klapptips med potential att bli årets favorit.