Uppdraget till kyrkans musiker var att skriva en nutida mässa som var enkel och glad, en där församlingen kunde delta.

Flera tonsättare åkte hem från mötet och satte igång, och på denna skiva finns ett av bidragen i sin helhet, Sundsvallsmusikern Yamandú Pontviks "Gud är nära", som uruppfördes i GA-kyrkan i januari i år. Här finns också tre satser vardera ur "Psaltaren 121" av Jonas Nyström, kompositör och pedagog vid Mellansels folkhögskola, och "Mellan himmel och jord" av Hans Nyberg, kyrkomusiker i Härnösands landsförsamlingar.

Tre tonsättare och tre fundamentalt olika sorters musik.

Nyströms tonsättningar av psaltarpsalmen ger mersmak. Det är modern kyrkomusik, dramatisk och målande, och den sista av skivans satser är rytmisk snärtig, en jubelkör i miniformat. Hur enkel den är för församlingen må vara osagt, men på skivan låter det mycket bra. Hans Nybergs bidrag är troligen det enklaste för ovana sångare med sin visstil, men de tre satserna här är också repetitiva intill tjatighet med temat som återkommer hela tiden.

Yamandú Pontvik, slutligen, vilar tryggt i den högst personliga folkton som hans två hemkulturer gett honom. Han sätter lika säkert och inkännande nordisk kulning och slingrande polskor som de medryckande rytmerna och den innerliga harmoniken ur det latinamerikanska folkdjupet. Han flätar in dem i varandra; vissa satser hör hemma i en stil, andra övergår från en till den andra; texterna är enkla och trosvissa men också något mörkare stänk bryter fram.

Här blir man varse hur mycket gemensamt som finns mellan luriga nyckelharpsrytmer och charangons och trummans hetsiga galoppenergi. Församlingen kan mycket väl delta, men för ett fullödigt framförande krävs rätt instrumentarium: det är musikerna som sätter snärt och effekt på musiken. Men med allt på plats kan en kyrkobesökare inte undgå att bli glad och munter. Efter den sista satsen, "Sändning", rentav dansar man väl ut ur kyrkan.