Midvintern har två ansikten. Naturens, där mörker och köld saktat ner all rörelse till en snövit evighet. Och julens, med fest, värme och ljus. Båda, men mest det sistnämnda, porträtteras i Ralph Lundstens Midvintersaga.

Lundsten, kändis och flitig skivproducent främst under 70- och 80-talen, förknippas med elektronmusik, sin musikstudio Andromeda och - inte minst i sina tio Nordiska Natursymfonier - fantasieggande verktitlar som associerar till naturmystik. Numera hörs han sällan konsertant i våra trakter, och därför är det roligt att Ann-Kristin Färnström, organist i Sköns kyrka, gjort det till tradition att spela den tredje natursymfonin, En Midvintersaga, så här års.

I år spelade hon hemma i Skön, där den halvtimmeslånga symfonin omramades av gudstjänst, Tranströmerdikter och inte minst av Ulla Vesterlunds julsånger. Hon är en kraftfull sångerska som klarar både mezzo- och sopranläge men glänser mest på höjden, och särskilt i "Allenast i Gud söker min själ sin ro" fraserade hon fint.

Midvintersagan spelades här inte elektroniskt utan på Sköns kyrkas kraftpaket till orgel, och det mest minnesvärda i musiken blev Ann-Kristin Färnströms fina registreringar av orgeln. Genom att utnyttja alla dess klanger lyckades hon ge stycket många ansikten. Själva musiken är ingen orgelsymfoni, mer en svit av fantasier över enkla vis- och koralteman som nästan är "O du saliga" och "Stilla natt" - mot slutet också "Jingle Bells" - men inte riktigt.

Här målade hon triumferande juljubel, kyrkornas psalmer och stugornas dans, en stampande tramporgelvals, julmarknadens positivhalare. Ibland stillnade musiken till den stilla klangevighet man förknippar med midvintern, men Lundsten gillar mer rörelse och tidens gång, tillrande snöflingedans och den energiska vinterkänslan man får då solen åter börjat klättra och kälkåkarna roar sig i backarna.

Väl samspelt med musikens stämningsläge var Lars-Åke Bomans bildspel på väggen bredvid altartavlan; lite för smått återgivet för att man helt skulle försjunka i det, men ändå just bilder av Vintern i våra drömmar. Den gyllene, varma och ombonade julen, förtrollande snötäckta skogar, istappsformationer, trolskt belysta gångvägar och vitglänsande landskap mot djupnande skymningshimlar; mer stillhet och meditation än i musiken.

Lundstens musik är enkel och folklig, ingen stor utmaning för en skicklig organist som Ann-Kristin Färnström, men den är trivsam och ett intressant avbrott i floden av julsånger. Med sin energi pekar den fram emot det som snart nog avlöser julen: ljusets återkomst, vårvintern.