Det är besvärligt när en del har alldeles för mycket att göra, och andra alldeles för lite. Särskilt om den som har lite att göra gärna vill bli vän med en av den andra sorten.

I "Ledtråden" har polisdetektiven Dex fullt upp med att ta fast tjuvar och lösa mysterier, medan den nyblivne grannen Kavring går och lurar på hur han ska kunna ta kontakt med sin granne. Han lyckas faktiskt bjuda in Dex till ett kalas, som dock inte avlöper helt till belåtenhet.

Det dramatiska drivet är svagt, åtminstone fram till att en fnurra uppstår i vänskapen. Man vet redan från början att Dex och Kavring kommer att sluta som vänner; Kavring verkar inte särskilt olycklig i sin ensamhet och Dex går mest och pratar om hur upptagen han är. Bitvis händer ganska lite.

Styrkan är pjäsens karaktär av lek på scenen. När Dex och Kavring går på låtsasskattjakt är säkert barnen med dem i sin egen inre värld, och ser lika tydligt som de stalaktitgrottan, trädormen, lejonet och sjön med de vackra fiskarna. Det är ju just så barn leker.

Pjäsen har humor och inte minst är rekvisitan ett stort plus: här finns massor av kul och färgglada grejor. Vilken unge skulle inte själv vilja bygga en låtsasprinsesstårta av skumgummibitar som är så grön, gul och röd att det vattnas i munnen på en?

Och även om något gått snett i en vänskap kan man ju förlåta, bli glad igen och gå vidare. Det är centralt i förskoleåldern, en relationsläxa som många sliter med och som inte ens de vuxna alltid lärt sig särskilt väl.

Därför är det bra att också denna pjäs tar upp frågan. Och beseglar den med ännu en tygtårta som ser väldigt smaskig ut.

Fotnot: Ledtråden spelas också I Vibackeskolan på Alnö i dag 14.00 och I Häreborg, Indal, söndag 14.00.