De sju dödssynderna är knappast välbekanta för tonåringar i dag. Ändå finns de och verkar, om än i nya skepnader.

"Skärp dig!" är Teater Västernorrlands och Scenkonstbolagets ungdomspjäs för hösten, som ska spelas såväl offentligt som i skolor. Den är ett samarbete med två danska teatrar och föddes när Heinrich Christensen på allvar oroade sig över tonårsvärldens moraliska förfall. Dödssynder heter ju så för att de får fatala konsekvenser, och i pjäsen pekar han på sju situationer där de sticker upp sina fula huvuden mitt bland ungas drömmar och ideal.

Vi möter den egofixerade, odräglige översittaren Kenneth som personifierar Högmodet, och som blir satt på plats rejält. Den sångbegåvade tjejen som vinner allt hon drömt om, men som har valt kokainet som reskamrat, är Frosseriet. Lättjan personifieras av bland andra curlingmamman och hennes apatiske köttklump till son, en känga till den kravlösa vuxenvärld som skapar gökungar som helt flippar ur.

Girigheten är hagalenskapen; här sätter en eftertraktad Guccijacka igång en dödsspiral. Hatet representeras av Frida Fuckface med de fula orden, som hon en dag råkar säga till fel person. Rita och Rex, Vällustens personifieringar, visar på totalkrocken när en tycker att sex är värt mycket och en inte gör det. Avunden, rivaliteten, ställer till det för de sjungande kompisarna Maria A och B.

Uttrycken är starka och skruvade. I det teatrala och verbala finns knappt några gränser; tempot, tonen, råheten och personifieringarna är på pricken tonårsvärlden. Flera av sketcherna är roliga, andra är djupt allvarliga och inte sällan skrattar man först för att sedan sätta skrattet i halsen. Vissa av straffen som de unga råkar ut för är rätt långsökta; andra, som den knarkande popstjärnan, är en beskrivning av verkligheten rakt av.

Det torde vara svårt, oavsett i vilken ålder publiken är, att inte smälta för Stina Samson, Daniel Adolfsson och Lars-Peter Jansson på scenen - den senare som rivig gitarrist och assistent med en del småroller. De är goda sångare och musiker, och om jag hade svårt att uppfatta orden i sångerna är det kanske för att jag inte är tonåring. De båda yngre gör otroliga scenprestationer: så mycket energi, så mycket fysisk aktivitet och ändå räcker kraften till för att ge oss cirka en miljon läckra och träffsäkra parodier på allt från unga till lärare, asiatiska stuntmantränare och våldsverkare.

Svagheten är ramverket, när Samson och Adolfsson är "moralföreläsare". Deras utspel gör dem till någon sorts sekterister, fanatiska hämndänglar som riktar den satiriska udden mot sig själva snarare än mot tonåringarna och förvirrar grunden: kan man verkligen lita på dem? Tonåringar som ska sluta med sex och droger och ägna sig åt Ben Hur och kvalitetsjazz, hur trovärdigt är det? Likaså blir slutet en nödutgång: nu duger plötsligt alla som de är, trots allt.

Som tur är är sketcherna, scenprestationerna, tempot och allt det teatrala uttrycket övertygande nog för att snart ta över fokus och stå för sig självt. Även om pjäsen drar sig undan frågan om hur tonåringarna egentligen bör bete sig i stället är ändå vinsten att de gamla - och mycket visa - begreppen dödssynder översätts till vår tid och sätter fingret på att något är allvarligt sjukt. I tonårs- såväl som vuxenvärlden.

Tillägg: "Skärp dig!" spelas också offentligt på Konsertteatern den 26, 27 och 28 oktober.