Aston är en liten hundpojke, men skulle kunna vara vilket litet människobarn som helst.

En ruskig kväll när Aston och hans mamma är på väg hem genom skogen med matkassarna hittar han den första. En sten. Den är ensam, blank och blöt.

– Och kall är den stackaren, säger Aston och tar upp den.

Den är tung och Aston blir trött. När de vilar så passar han på att lägga den i mammans matkasse. Hon bär hem den utan att veta om att det är stenen som gör kassen tung.

Hemma sitter pappa och stickar, som han alltid gör om han inte stämmer upp i en sång. De gör han ofta. Det gör mamman också. Det finns ett piano och en basgitarr som de gärna spelar på.

Men Aston har bara ögon för den stackars ensamma stenen. Han bäddar ner den under ett täcke av garn. Då stämmer han upp i en sång: "Sov lilla sten".

Så börjar Aston samla stenar. Varje kväll under vintern går han samma väg hem, och varje kväll hittar han en ny sten som är alldeles för kall, skrovlig, slät, ligger ensam under ett blad, är pytteliten, sjuk eller gnistrande som en diamant.

Alla för följa med hem till Aston. Nu ligger det stenar överallt. Där pappa ska sitta och sticka, eller där mamma ska sitta och vila. Då får pappan en idé: det finns en strand med massvis med stenar. Kanske Astons stenar vill åka dit på semester? Det tycker Aston låter bra, men då ska alla med. På stranden har stenarna kul, så de får stanna där.

På vägen hem hittar Aston en pinne, som är alldeles ensam. Ni förstår säkert vad som kommer att hända i Astons hem.

Den är med stor värme och lätthet som Magnus Lundblad (Aston), Baura L Magnúsdóttir (mamman) och Ulf Eriksson (pappan) spelar föreställningen som är för barn tre till sex år.

Rörelserna är i bland akrobatiska och Magnus Lundblads skicklighet att med rörelser skapa bilder för de små i publiken är fenomenal. Dessutom bidrar hans stirrande blick till komiska situationer, som barnen gillar och skrattar åt. De förinspelade ljuden, så som droppande kranar och blöta sockljud på ett golv, förstärker de komiska situationerna. Det är bra timing av skådespelarna.

Baura L Magnúsdóttir och Ulf Eriksson håller i hop föreställningen med musik och sång, och skapar det lugn som alla kärleksfulla föräldrar vill ge till sitt nyfikna barn.

Förställningen är baserad på Lotta Geffensblads bok Astons stenar. Den vann Bonnier Carlsens bilderbokstävling 2004. Ulf Eriksson har skapat muskiken.

Föreställningen spelas i dag lördag kl. 14 i Opalen, Kvissleby, och på söndag i Ljustadalens bibliotek kl 14.