Enkel pjäs med roliga rörelser
Dockteater Tittut: Nu är vi gorillor låssas vi
Efter en bok av Barbro Lindgren
Regi: Ing-Marie Tirén
Dockor, scenografi och kostym: Eva Grytt
Spelare: Karin Gillberg och Sophia Segrell
För barn 2 - 6 år
Relaterat
I djungeln kan det ju komma en krokodil. Men gorillaungen är rädd och vill inte att de ska låtsas en krokodil. (Dockspelare är Karin Gillberg och Sophia Segrell).Fotograf: Love Lanner
Identiteten som gorillor växlar mellan dockspelarna Karin Gillberg och Sophia Segrell och de lurviga, charmiga och apiga dockorna.Fotograf: Love Lanner
När Barbro Lindgrens söner var små lekte de att de var gorillor, och den välkända barnboksförfattaren var inte sen att utnyttja inspirationen till en bok.
I Teater Tittuts dramatisering, som spelades i Kulturmagasinet i går, har djungeln blivit färggrannare och mer välgjord än den förmodligen är hemma i barnkammaren. Men också här låssas två personer att de är gorillor, och denna identitet glider omärkligt mellan dem själva och de snälla, lurviga och apiga dockor de spelar med.
De låtsas en djungel, de låtsas några lekar; de låtsas ett par farliga händelser. I en djungel kan det ju dyka upp en krokodil, liksom en främmande gorilla som kidnappar gorillaungen.
Replikerna är inte många utan pjäsen lever av roliga rörelser: spelarna får dockorna att röra sig effektfullt, ibland väldigt naturtroget men oftare komiskt, när dockorna går på alla fyra, vickar på putbaken, gungar och slår sprinterrekord. Roliga rörelser slår an hos barn och här kommer många pärlande skratt, liksom då den busiga barngorillan hittar på hyss och därmed går i maskopi med all världens ungar.
Både vuxna och barn känner nog igen maktfördelningen i barnkammaren: den äldre, som utnämner sig själv till gorillapappa, bestämmer och talar om hur allting är. Och den lille, som sorglöst mest hänger med och spelar "makten" små spratt, men som också är utsatt och kan bli rädd. Även när man låtsas kan det ju bli farligt om man inte är riktigt med på låtsandet. Och som vuxen publik ler man åt ungens träffande rastlöshet när det ska låtsas vara natt och sovning.
Kanske hade pjäsen mått bra av att vara lite tätare på händelser, i alla fall i början. Men den är rolig utan att det spelas över och stimmas; dockorna är charmiga och de små budskapen finns där på ett subtilt vis. Liksom den förvandlingskonst, där en gorilla ena stunden kan vara en människa och den andra en docka utan att det behöver förklaras. De enda två platser där sådant är självklart är teatern och barnkammaren.
Tillägg: "Nu är vi gorillor låssas vi" spelas också i Vibackeskolan, Alnö i dag 14.00 och i Centrumvillan, Granloholm på söndag 14.00.


























