Eva hade varit sjukskriven i två år när hon utförsäkrades från Försäkringskassan.

– Då hamnade jag på arbetsförmedlingen, men efter tre månader var jag även ute därifrån och då skulle jag sjukskriva mig igen. Jag har ett halvt sjukbidrag på 3 700 i månaden. I övrigt har jag varit utan inkomst sedan den 10 november. Nu säger de att jag inte kan få någon utbetalning förrän i mitten av januari, säger hon.

Eva har diagnosen kroniskt trötthetssyndrom och hon har sedan länge känt att hon har fått en stämpel som gör att hon inte tas på allvar.

– Jag har blivit betraktad som lat och inbillningssjuk. Socialstyrelsen godkänner den här diagnosen, men läkarna gör det inte. Bitvis har jag varit nära att ge upp, men det kan jag ju inte och jag kämpar för att få behålla min anställning, säger hon.

För tre år sedan var Eva med om en olycka. Även då var det svårt att få hjälp.

– Jag fick ingen tid på vårdcentralen och försäkringsläkaren har också behandlat mitt ärende på ett fult sätt, men jag överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och de gav mig rätt, säger hon.

Olyckan resulterade i en nackskada, en mindre fraktur och domningar i armar och ben. Först i maj i år fick Eva komma på rehabilitering.

– Det är hemskt att människor får gå så länge med krämpor att de blir handikappade, säger hon.

Nu går Eva på sjukgymnastik och hon känner sig allt starkare. Så småningom vill hon börja arbetspröva.

Hösten har varit tuff ekonomiskt och vissa dagar är det tack vara vänliga släktingar och grannar som Eva kan äta sig mätt.

När det gäller utförsäkringarna är hon kritisk och hon har förstått att det finns många som befinner sig i liknande situationer som hennes egen.

– De tidsgränser som utförsäkringarna innebär och att det inte tas några individuella hänsyn är en katastrof. Man ska inte behöva känna den här ekonomiska pressen, säger hon.

Fotnot: Eva har valt att framträda med fingerat namn eftersom hon är i ett så utsatt läge och är rädd för att förlora sin fasta anställning.