Stjärnklar natt med björnvrål
Stjärnskådarnatten blev en riktigt läskig historia.
Med stor sannolikhet fick Robert Wesslegård och Tanja Frenell sällskap av en livs levande björn.
Relaterat
Artikelbilder
Natten var klar och vännerna Robert Wesslegård och Tanja Frenell bestämde sig för att skåda stjärnor, men blev med stor sannolikhet avbrutna av en björn.Fotograf: Anki Haglund
Björnen befann sig alldeles intill bebyggelsen i Älva på Alnö, Robert Wesslegård och Tanja Frenell är fortfarande lite tagna av vad de varit med om. – Ögonen var i brösthöjd på mig, typ 130 centimeter upp, säger Robert Wesslegård.Fotograf: Anki Haglund
Sent på lördagskvällen tog vännerna med sig en filt och gick upp till ängen intill villan i Älva på Alnö för att titta på stjärnorna.
– Några minuter efter att vi hade lagt oss ner hörde vi hur det rasslade det till och tänkte att det var ju typiskt att det skulle vara folk ute och traska den här tiden, säger Robert Wesslegård.
Strax hördes ett rejält gläfsliknande läte.
– Det var ett oljud, skitobehagligt, säger Tanja Frenell.
– Jag blev lite småorolig och sa nåt tramsigt om att tända lampan..., det var ju becksvart ute, säger Robert Wesslegård.
De tog fram mobilerna med ledlampor för att försöka se vad som gömde sig några meter bort.
– Jag såg ögon och pekade flera gånger. Jag trodde att det var en grävling och blev jätterädd, jag tänkte att den skulle bita oss, säger Tanja Frenell.
Vännerna försökte gläfsa för att skrämma bort djuret, men det gav inte önskad effekt.
– Då kom världens illvrål och hjärtat åkte upp i halsgropen. Vi rullade ihop grejerna och tog en mycket rask promenad tillbaka, säger Robert Wesslegård.
Dagen därpå gick de tillbaka tillsammans med en jägare.
– Han tror att det var en björn vi såg. Vi mätte upp att vi varit elva meter från björnen, säger Robert Wesslegård.
Hade ni plockat ihop era saker om ni förstått att det var en björn?
– Ha ha, jag hade nog haft ännu mer bråttom om jag vetat att det var en björn, säger Robert Wesslegård.
Har du sett en björn? Klicka här och berätta din historia.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 31 aug 2011 11:13 Morr... (Ej registrerad)
Ledsen, jag bor i krokarna där, och måste bekänna att det var min varulv som slitit sig. Lovar att hålla honom noggrant kopplad hädanefter...
Skrivet 31 aug 2011 11:43 Jon (Ej registrerad)
Jag rörde mig mycket i Hassel som ung. Var det inte logdans man roade sig med så var det bärplockning. Under ett par år såg jag björn nästan dagligen under sommarhalvåret där. De strök sig runt knuten av mitt torp och välte, med giriga tassar, soptunnan för att komma åt de läckerbitar jag lämnat efter mig. Till en början var jag rädd för björnarna och spenderade långa nätter till att lyssna efter björn. En dag var jag emellertid ute och gjorde mina behov på en skogsväg när en björnhona dök upp. Hon var mycket tillgiven och jag kunde nästan röra vid henne när hon gick förbi. Jag rörde vid henne vid ett senare tillfälle och då blev hon mycket glad och det lät nästan som hon skrattade. Jag blev mycket glad och har idag en bra relation till björnar.
Skrivet 31 aug 2011 13:31 Matte H (Ej registrerad)
Jag har inte sett björn men väl spår efter den/de. Är ute en hel del i skogen i Klingsta mo och har vi två tillfällen den senaste veckan sett uppgrävda jordgetingbon där bikakorna ligger trasiga och utspridda. Dessutom spillning i närheten av dessa.