Mikaelssons på Raholmsvägen…
Ankarsvik Åren 1942 till 1953 var familjen Öbergs adress, Box 1168, Ankarsvik.
Relaterat
Artikelbilder
Här ser vi de nya ägarna, med Urban Öhlén och hans fru stående till höger på bilden.
Huset står prydligt kvar på Övre Raholmsvägen. Dörrporten är densamma som jag sprang ut och in genom för mer än 57 år sedan…
Det fanns 6 hus i den del av byn (som heter Utvik, den ligger rakt upp mot skogen från Kolkajen). Svarvargatan sluttade ner mot landsvägen vilken trafikerades med bussar och bilar. På den övre byvägen, där vi bodde, längst in mot skogskanten nedanför Vinberget, gick kor och framfördes hästkärror i maklig takt…
Tant Edla Mikaelssons enkla fasighet, som troligen byggdes någon gång i början på 1910-talet, bestod då av ett större boningshus, en mindre lillstuga och förråd, stall- och vedbod, samt det obligatoriska utedasset. De första åren bodde mamma, pappa och jag i lillstugan. Men efter en kortare utflykt till en större lägenhet då familjen vuxit hos farfars i Nysäter, blev vi glada över att tant Edla erbjöd oss flytta tillbaka, in i det större huset, vilket vi med ens accepterade. Tant Edla flyttade in i lillstugan, och jag fick bara några stenkast till mormors trygga hand igen.
Jag har berättat mycket om de vardagliga händelserna i ”Sågverksfolket”, den tredje boken om, Alnöbygd - från forntid till nutid. Det jag vill påpeka här, handlar om det faktum att huset som jag minns det, till min stora glädje ännu i denna dag, står där väl underhållet, men i övrigt bevarat som huset var då på 50-talet.
Genom alla år vid mina besök på ön, har jag nyfiket passerat fastigheten och undrat, vem eller vilka som varit så varsamma om de enkla byggnaderna?
Nästan all annan bebyggelse, inklusive mormor Hjorths fastighet, har jämnats med marken för att ge plats åt nya prydliga miljonvillor. Men Mikalessons står kvar, som en ”pärla” med nymålad fasad och nytt fint tak. Nostalgin påminner mig om de första åren där tillvaron nu efteråt kan liknas med det Astrid Lindgren berättar om i Bullerbyn, fjärran dagens jäkt och stress…
Kring midsommartid 2007 (54 år efter det vi flyttat från huset) tog jag kontakt med dagens ägare, Urban Öhlén, Västerås. De brukar tillbringa midsommarhelgerna på Alnö. Då samlas familjen och släkten med barn och sambos. ”Det har blivit en tradition”, berättade Urban för mig då jag vid mitt besök blivit serverad en härlig gräddtårta i sommarvärmen. Besöket varade flera timmar, vi utbytte massor av historier kring den gamla gården i trevlig samvaro. Mina minnen registrerades med stort intresse av samtliga kring bordet, och jag kunde glädjas åt att återse det välvårdade huset som för mig betyder mycket, det var här mina stapplade steg ut på livets stig tog sin början.
