En trivselträff på Församlingsgården
Alnö En tradition som Alnö församling har är att bjuda in Alnösols hyresgäster till en vårlunch på Hembygdsgården. Detta år blev det en sensommarlunch i stället på församlingsgården.
Relaterat
Artikelbilder
Bildtext: FESTSAL. Alla lät sig väl smaka och av det som bjöds och när allsången inleddes sjöng alla med. Till höger står diakon Kajsa och håller ett öga så att alla får det dom ville.
GICK RUNT. Alla som så kunde gick runt, bytte bord och tog sig en pratsund här och där. Att byta miljö kändes skönt tyckte många, om det så är bara för ett par timmar. Karin, en av deltagarna anförtrodde att hon älskar att sjung och det märktes och så har hon gillat att cykla.
Så en solig måndag så här i slutet av augusti anlände 19 av Alnösols boende med bilar och togs emot av diakon Kajsa Elfström med öppen famn.
För en del var det första gången man deltog och för en del var det mer hemtamt. Lars Lind, kantor i Alnö spelade piano under tiden när alla samlades runt borden och han utlovade att innan det var dags för hemresan skulle det bli allsång.
Många glada skratt
Tre bord var festdukat och snabbt kom samtalen igång och när lunchen kom på bordet väcktes inte bara matlusten utan också lusten till matlagning hos många. Speciellt kvinnorna minns själva hur de tidigare lagat mat till familjen. Pepparlaxen, hjortronsåsen, salladen och potatisen som serverades fick högsta betyg och en och annan frågade också efter receptet, speciellt på hjortronsåsen. Så även om de i nuläget inte behöver laga någon mat, satt takterna i hur man gjorde och vad man skulle vilja bjuda på, ifall man kunde.
Efter kaffetår och tårta var all nöjda och belåtna.
Då tog diakon Kajsa Elfström över och tillsammans med kantor Lars Lind var det dags för allsång. Många kända melodier väckte minnen och många sjöng med av hjärtats lust i både En gång jag seglar i hamn samt August och Lotta och många andra välkända melodier.
Efter många tack, kramar och önskan om ett återseende var träffen över för den här gången. Men tänk på det, sa Kajsa, det är en tradition så om inte, så ses vi nästa år igen.
Text. Els-Mari Bolin
Foto: Liliann Jonsson
