En kvinna springer förvirrat runt och letar efter ett barn, en man har blivit apatisk och stirrar tomt framför sig medan en blödande kvinna ligger fastkilad under en bjälke i huset. Det är flera minusgrader och mörkt ute. Det är sent på kvällen men räddningen är nära för de skadade. FN har vänt sig till räddningsstyrkor från Sverige med en begäran om hjälp. Den svenska AWARE-styrkan är på plats. Ett starkt team med Stina Loo-Ericsson i spetsen.

Nu är det ju inte på riktigt. Skylten som är uppsatt längs vägen vid gamla skolan skvallrar om att här är det en övning på gång. För första gången samlas alla AWARE-eleverna i en gemensam insatsövning. Drygt 130 elever deltar. Stina Loo-Ericsson som går i årskurs tre har utsetts till räddningsledare.

– Det är jättenervöst och ett stort ansvar. Eftersom jag inte gjort det här förut så vet jag inte vad som väntar, så det ska bli väldigt spännande.

Eleverna väntar på att övningen ska sätta igång. Material samlas ihop vid skolans lokaler. Bårar, pannlampor, hjälmar, filtar. Allt ska vara på sin plats innan de drar igång.

– Nu är det väl bara att förbereda sig mentalt på att vad som helst kan hända. Ta snabba beslut och framför allt att ta rätt beslut så att man inte försätter andra i fara, säger Stina.

Vid den gamla skolan har alla ettor samlats. De ska agera skadade i övningen och instruktören Fia Götze ger alla eleverna roller. Någon får spela en gravid kvinna som skadats, en annan har brutit armen.

Idén bakom själva övningen står Curt Malmsten, lärare på Doctus för, och han menar att säkerhetsaspekten är viktig men samtidigt måste platsen så långt som möjligt likna en riktig katastrofplats.

– Själva huset är säkrat så det inte ska rasa men underlaget är väldigt ojämnt, det är kallt och halt och lätt att halka när man bär en bår.

Curt är också noga med att poängtera för eleverna att om någon frågar hur de mår på riktigt så måste de svara sanningsenligt. För säkerhets skull finns hela tiden en riktig ambulans vid platsen.

Tonny Carlsson som har mångårig erfarenhet av internationella uppdrag är med under övningen. Han agerar FN:s representant på platsen och det är av honom som räddningsledaren får sina order. När övningen väl är igång upprättas en stab i gamla skolan. Stina stöttas av klasskamraten Hjalmar Odenstig. På en whiteboard har en karta av området ritats upp och Stina och Hjalmar sköter radiokontakt med de som ansvarar för sjukvård och säkerhet.

– Det går bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Jag kämpar på, säger Stina.

Instruktören Håkan Svanberg, som har lång erfarenhet inom räddningstjänsten, håller ett vakande öga över staben.

– Det här är ett digert jobb för Stina. Hon är en jätteduktig tjej, säger han.

Håkan menar att det är lätt att se om en person kommer att bli en bra räddningsledare.

– Det ser man ganska snabbt. Vissa killar och tjejer är skapta för det, de vill leda.

Det är ett kämpigt jobb i kylan. Kanske allra mest för eleverna i sjukvårdsgruppen som måste bära de skadade på bårar från olycksplatsen till gamla skolan. Kvällen hinner bli natt och klockan ett är alla 43 skadade är i säkerhet.

– Jag hade trott att det skulle ta en timme till. Ingen kom till skada på riktigt. Vi var lite oroliga för att de skulle förfrysa fingrar och tår men det gick bra. Jag är helnöjd, säger Curt Malmsten.