Unga världsresenärer var i Christchurch när skalvet kom
Ibland bör man ta chansen när man får den. Det gjorde gymnasieeleverna Max Engström och Carl Larsson och under ett år har de sett mer av världen än de flesta av oss gör under en hel livstid.
Upplevelserna har varit många. På gott och ont.
– Alla länder har något visst och det är klart att jordbävningen i Christchurch är ett minne för livet, säger Carl Larsson.
Plötsligt var det som om marken försvann under deras fötter.
– Det var som om vi stod mitt i en hoppborg av asfalt, säger Carl Larsson.
Den 22 februari i år stod han och Max Engström utanför en pojkskola i Christchurch där de under några dagar hade jobbat med ett projekt genom det internationella nätverket Learning School.
– Tanken med projektet är att elever från olika länder tillsammans ska hjälpa till att forma framtidens skola. Dagen innan jordbävningen hade vi hållit i en lektion om naturkatastrofer för en klass med tolvåringar, berättar Max Engström.
När teorin omsattes till verklighet blev förödelsen stor. Byggnader föll och människor chockades svårt.
– Man kunde inte greppa det som hände. Asfalten hade lossnat från backen och det sprutade upp vatten och avlopp. Efter en stund hade vi vatten upp till knäna och fick vada fram, berättar Max.
Ambulanser körde i skytteltrafik och så gott som hela staden var utan el, vatten och avlopp. Jordbävningen mätte 6,8 på richterskalan.
Efterskalven avlöste varandra.
– Min värdfamiljs hus skakade så att det uppstod sprickor i taket. Det var rätt otäckt att ligga och titta på dem på kvällarna, säger Max.
Innan killarna kom till Nya Zeeland hade de besökt New York och Los Angeles och olika skolor där. Efteråt väntade Australien och Sydafrika. Under hela den tre och en halv månader långa resan bodde de hemma hos olika värdfamiljer.
Hela gruppen bestod av sex elever som reste tillsammans med två koordinatorer från Shetlandsöarna. Efter dramatiken på Nya Zeeland fick gänget en vecka ledigt. De hyrde en bil och fick vandra och prova på fridykning.
– När vi dök var det en stingrocka som kom simmande rakt emot oss. Det var riktigt häftigt, berättar Carl.
Grabbarna tycker att de har lärt sig mycket under den långa resan som finansierades med hjälp av fonder, sponsring samt med skolans medel.
– Men vi har också fått lägga ut en del själva. Det blev lite dyrare än vi hade räknat med, säger Max Engström.
Upplevelserna är svåra att jämföra.
– USA kändes nästan surrealistiskt. Det är som om New Yorks skyline och Central Park bara är något man ser på tv. Det är också häftigt med amerikanernas inställning. Där är exempelvis ett sportevenemang som en stor fest, säger Carl.
Naturen på Nya Zeeland och i Australien lämnade djupa avtryck och Sydafrika beskriver de som ett fascinerande och kontrastrikt land.
– De har en sådan spännande historia och man kan riktigt se hur demokratin växer fram, säger Max Engström.
I Kapstaden varvas lyxvillor med skjul och kåkstäder, och Taffelbergen står för en del av inramningen.
– Människorna är väldigt gästfria och de afrikanska soluppångarna är inte att leka med. De är riktigt lejonkungen-aktiga, säger Carl.
Förutom rapporterna killarna har skrivit håller de på och förbereder en presentation av sitt projekt inför en Global Classroom-konferens som ska hållas i Ånge i juni. Resan innebar också mycket träning i engelska språket.
– Jag drömde och tänkte på engelska på slutet, berättar Carl.
För Max och Carls del öppnade sig resemöjligheterna redan för drygt ett år sedan när fem personer från Skottland besökte räddningsgymnasiet i Torpshammar.
– Bobergsgymnasiet är en partnerskola till Global Classroom och vi skrev upp oss på en lista om att få delta i ett energiprojekt på Shetlandsöarna.
Nu har killarna hunnit med två gemensamma resor till Shetlandsöarna och även vid den första resan visade naturen sin styrka. Då försenade askmolnet från vulkanen Eyjafjallajökull grabbarnas hemresa några dagar.
Inom kort väntar en ny utlandsvistelse för den beresta duon när hela klassen ska åka till Estland för att delta i en kurs om skogsbränder.
– Och nästa år åker vi till USA i fyra veckor. Där ska vi gå en kurs i räddning och brand med inslag som brandstationer, skogsbrand och klättring, berättar Max.
När ST kommer på besök njuter killarna av det lite lugnare livet i den gemensamma lägenheten i Torpshammar.
– Man växer mycket när man reser, men när vi var på väg hem från Sydafrika var jag riktigt trött. Det är ganska ansträngande att åka från familj till familj. Det blir mycket intryck och man måste vara trevlig och skärpt hela tiden, säger Max Engström.

















