I skolskjutsen åkte tre bröder Mattsson, Rasmus, Johannes och Simon samt Sandra Nordström. Rasmus och Sandra går i ettan, Johannes i trean och Simon i femman.

– Min enda tanke efter den kraftiga smällen var att så snabbt som möjligt få ut barnen ur bilen. Det luktade ju rök i kupén från den utlösta krockkudden, berättar Anette Sjöström som driver Ljustorps Taxi tillsammans med sin dotter Marie.

Anette körde sin specialutrustade minibuss som bland annat har en kraftig stötbåge i fronten.

– Bågen tog emot värsta smällen och det var nog räddningen för att ingen av oss som åkte blev fysiskt skadad, tror Anette.

Bilen blev obrukbar och fick bärgas från platsen. Alla barnen utom Johannes valde att fortsätta till skolan, men Simon fick huvudvärk lite senare på förmiddagen och valde att bli hämtad av pappa Magnus.

Anette som körde fick krockkudden i ansiktet och valde att uppsöka sjukhuset för att få konstaterat att kudden inte vållat några skador.

På eftermiddagen hade hon kommit hem och tagit fram reservbilen.

– Det är en minibuss det också men inte så välutrustad som den krockade. Det var min älsklingsbil, men det är ju ovidkommande en så´n här gång. Det viktiga var att alla barnen klarade sig utan skador, berättade hon för ST på tisdagseftermiddagen.

ST träffade också två av pojkarna Mattsson som berättade om den otäcka smällen.

– Jag satt i framsätet eftersom jag var störst och jag så hur hjulet kom rullande snabbt mot bilen. Alla hade bilbältena på för det måste vi, berättar Simon när ST träffar honom hemma.

Johannes som också är hemma hade ingen lust att åka vidare till skolan efter krocken. Mamma Riitta kom och hämtade honom.

Lillebror Rasmus var den som blev mest chockad av barnen.

– Han grät och var väldigt rädd. Men sen ville han åka till skolan för idag skulle dom åka skridskor.

– Anette som körde hon kanske inte hann se hjulet som jag såg. Vad fan var det där sa hon när vi hade krockat. Sen hjälpte hon oss ut där vi fick vänta i snödrivan, berättar Simon.

Både Johannes och Simon säger att de tänker fortsätta åka med skoltaxin.

– Jag har ju åkt i fem år utan att det hänt något, säger Simon med allvar i rösten.

– Och jag har åkt i tre, fogar Johannes till.