När Göran Lindström berättar om sina upplevelser i Namibia låter scenerna som hämtade ur en film. Men det är hans vardag det handlar om.

– Jag lever ut mina drömmar och allt är tack vare en förstående och hårt arbetande hustru. Det jag brinner för är att bevara de utrotningshotade djur som finns på vår jord, säger han.

Sedan några år tillbaka har han arbetat som volontär för en naturvårdsorganisation med bas i Namibia och det är i första hand de utrotningshotade geparderna han tagit hand om.

– Jag har följt nio föräldralösa ungar genom deras uppväxt. Jag har matat dem, sovit med dem och lekt med dem. Den som gjort det starkaste intrycket på mig är en hona som fick en svår start i livet.

Göran Lindström berättar om det första mötet med gepardungen:

– Vår organisation kontaktades för att ta hand om den ensamma ungen. När vi kom för att hämta henne hade de bundit ihop bakbenen med elkabel. Runt halsen hade hon ett rep och hon satt ensam, rädd och hungrig i ett hörn inne på ett kontorsrum. Den första tiden grät hon konstant efter sin mamma. Det tog tid att vinna hennes förtroende, men till slut lyckades jag. I dag är hon den tuffaste springaren av alla i hennes ålder.

Han har firat jul och nyår hemma i Bergeforsen men i dag bar det av igen. Den här gången planerar Göran Lindström att vara borta fram till maj.

_ Jag kommer att fortsätta jobba med det här så länge jag orkar. Allt sker på frivillig basis och jag tar inget betalt. Det här är en dröm som går i uppfyllelse.

I mitten på december, två dagar innan det var dags att åka hem till Bergeforsen, var han med om en dramatisk händelse.

– Jag såg att en hund kommit lös och jagade en babian utanför vår camp så jag tog en bil och körde iväg för att försöka fånga in hunden. Plötsligt möttes jag av några kvinnor som stod och skrek att babianen höll på att döda hunden. Hunden var i klart underläge – babianen var ett nära 40 kilo tungt muskelpaket med långa, vassa tänder.

Göran Lindström slet åt sig en tunn plåtskål som används för att mata geparderna med, sprang fram och slog babianen hårt i skallen.

– Jag knockade den på fyra slag och lyckades rädda hunden, men jag har förstått i efterhand att det inte är många som skulle ha gett sig in i den fighten utan ett riktigt vapen.

Hunden var svårt skadad och fick skjutsas direkt till veterinär för att sys ihop.

– Den kommer att bli återställd, men jag tycker synd om babianen som de ansåg sig tvingade att avliva eftersom de först misstänkte att den hade rabies, säger Göran Lindström.