I ringen virvlade morsgrisar, kvackande stora och små grodor och björnarna sov. Men för Hilma var Jonas intressantast. Hon höll honom stadigt i handen och släppte honom inte med blicken någon längre stund.

Hilma var där med mamma och mormor men de var inte alls intressanta. En stund såg det ut som att Hilma skulle inrikta sig på sin äldre kusin men Jonas Nilsson drog det längsta strået. Trots att de aldrig hade träffats tidigare.

Frågan är hur många som funnit varandra under julgransplundringarna som nu varit tradition i 66 år. De i centerkvinnornas styrelse som i dag är arrangörer var själva med som små och dansade kring granen.

– Ja jag gick på julgransplundringen med min mamma, enda skillnaden mot i dag var väl att det inte var någon sagoläsning då. Men dans kring granen, fika, tomte och en godispåse har funnits med hela tiden. Det är ett vinnande koncept, skrattar Ulla-Britt Ulander som är ordförande i föreningen.

Efter saga, dans, fika och ännu mera dans dök tomten upp. En glad tomte som hade varsin påse till alla barnen och visste vad de alla hette till de smås förundran.

Men även julgransplundringar skapar dilemman. Två systrar gick bekymrade därifrån och funderade över hur de skulle göra med godiset i påsen eftersom det var söndag och inte godisfredag.

– Har man fått något av tomten får man äta upp det, deklarerade mormor bestämt.