När Annica Hedörn skulle genomgå gastric bypass-operationen förra våren gick allting fel. Pulsådern punkterades och när den livshotande blödningen hade stoppats visade det sig att pulsådern hade sytts igen för stramt och cirkulationen till benen fungerade inte som den skulle. Helikoptern från Uppsala som skulle hämta Annica på Sundsvalls sjukhus tvingades vända i luften och återkopplingen dröjde.

Annicas kropp hade klarat den begränsade cirkulationen i sex timmar, men det tog 14 timmar innan hon var på plats i Uppsala för en ny operation. Då hade vävnader börjat dö i benet och under de kritiska veckorna som följde tvingades läkarna avlägsna vävnad och till sist amputera hennes högra ben.

– Det har varit otroligt tufft och det är det fortfarande. Under veckorna är schemat fullt med gåträning och annat som ska hinnas med, men varje dag är det någonting som jag inser att jag inte klarar och då blir jag ledsen och förbannad, säger hon.

Maken Pelle berättar om just den här dagens incident när julgardinerna skulle hängas upp i köket.

– Då började tårarna rinna. Annica insåg att hon kanske aldrig klarar att hänga upp ett par gardiner igen, förklarar han och tittar ömt på sin fru sedan 31 år tillbaka.

Och trots att Annica förra gången vaknade upp till en nästan ofattbar utmaning har hon nu lyckats repa mod. Under tisdagsmorgonen rullas hon in för en ny operation på Sundsvalls sjukhus.

– Det kan inte gå fel en gång till. Det är samma läkare som ska göra ingreppet som räddade mitt liv i våras. Den här gången blir det också en öppen operation, säger Annica Hedörn.

De senaste veckorna har hon levt på pulversoppa och hon tror att livet i rullstol och på kryckor blir enklare med en lättare kropp.

– Jag har inga specifika mål när det gäller vikten, jag vill bara må så bra som möjligt. Jag gör det här för min egen skull, säger hon.

På Annicas vänstra arm finns en nygjord tatuering. Fyra klarröda hjärtan omges av änglavingar.

– Den är mitt tack till mina tre barn, till Pelle och till skyddsängeln som vakade över mig i Uppsala, säger hon och ler.

Annica Hedörn är inte bara modig som få. Hon har dessutom en vilja av stål. Under två år hade hon förberett sig inför den förra operationen och under ett halvår gick hon ner 48 kilo.

– Jag vet inte riktigt vad jag kommer att känna när jag rullas in för narkosen, men jag tror det går bra. Det är nog värre för Pelle, säger hon.

Per-Erik Hedörn säger att han lever med en ständig oro för Annica efter allt som har hänt. Tiden i Uppsala kändes som en mardröm och rehabiliteringen och handikappanpassningen av den gamla 1800-talsfastigheten i Norrhassel har varit tuffa för dem båda. Annica har nervskador i båda benen och det har varit svårt att få till en protes som passar.

Men nu hoppas både hon och maken att dagens ingrepp är ett steg mot ett rörligare och friskare liv.

– Den här gången ska jag vara med ända till dörren in till operationssalen. Kunde jag skulle jag var med därinne och hålla henne i handen, men jag ska i alla fall vänta troget utanför, säger Pelle Hedörn.