De kommer i en till synes aldrig sinande ström från sjön Mingen på sin väg mot Björköfjärden. Men fiskarna har simmat klart för de är alla döda och många har redan stelnat på sin sista färd som går via sjöns utlopp till havet. Frida Gröning brukar ofta promenera längs bäcken och det var då hon upptäckte den stora fiskdöden.

– Jag har aldrig sett något liknande. Det är både stora och små fiskar som dött, säger hon.

Ronnie Nordström är biolog på miljökontoret i Sundsvall. Han arbetar med det projekt som pågår i Mingen som ligger mellan Ovansjö och Skatan, cirka två mil söder om Sundsvall. Det arbetet handlar först och främst främja fågellivet i sjön och samtidigt hindra den från att helt växa igen.

– Mingen är av riksintresse när det gäller fågellivet och vi har pratat om att höja sjöns nivå. Markägarna är inte glada åt det men sjön skulle må bra av att få ett högre vattenstånd, förklarar Nordström.

Det skulle också göra att det blev bättre syretillförsel till sjön. Och just bristen på syre tror biolog Nordström är anledningen till den stora fiskdöden. Det beror till stor del på den hårda vintern som gjort att den grunda sjön, tre meter på det djupaste stället, täckts med tjock is som minskat levnadsutrymmet för fisken.

– Vi har haft en lång, tuff vinterperiod och då kan det ha uppstått syrebrist i sjön. Men jag tror inte den bottenfrusit så att all fisk dött, siar Nordström.

På andra sida Skatanvägen, mitt emot Mingen, ligger Lomyretippen där gifthalten i marken under det senaste året undersökts. Men att giftiga ämnen från den gamla soptippen skulle ha tagit sig ner till sjön håller Nordström för osannolikt. Och några andra aktiviteter i närheten av Mingen som skulle kunna inverka djurlivet kan han inte komma på.

– Det finns ingen verksamhet runt Mingen som skulle kunna alstra något giftigt, säger Nordström.

Därför är det i nuläget inte aktuellt att skicka prover på de döda fiskarna till statens veterinärmedicinska anstalt för analys.