Den övergivna och ägarlösa fabriken i Nyhamn har under åratal varit en potentiell miljöbomb, i trängande behov av desarmering. Den har blivit ett tillhåll, och utsatts för en lång rad anlagda bränder som hotade frigöra giftiga ämnen. I april bedömde kommunen situationen som ohållbar, och lovade snabba åtgärder.

– Vi har sanerat för flera hundra tusentals kronor. Vi tog dit en saneringsfirma, och jag tror de hade jobb i en och en halv månad, berättar Greger Örjestål.

Att spärra av hela området bedömdes som utsiktslöst, med mindre än militärliknande övervakning. I stället bestämde man sig för att ta bort allt brännbart material i och runt omkring byggnaderna.

– Det var bildäck, kläder, möbler, gamla oljedunkar och en massa annat som folk har dumpat där. Sedan dess har det inte varit några mer bränder, för det finns inget att sätta eld på längre, säger Greger Örjestål.

Kommunen har också identifierat en gammal transformatorhall där själva byggnaden kontaminerats med PCB.

– Vi håller på och beräknar vad det skulle kosta att riva den. Skulle det brinna där kan det leda till att föroreningar sprids, säger Greger Örjestål.

Hur Nyhamnsfabriken slutligen ska saneras står ännu skrivet i stjärnorna. Kommunen driver en process för att bli formell ägare av området, samtidigt som man tillsammans med länsstyrelsen i höst ska ansöka om medel hos Naturvårdsverket för sanering. Kostnaden beräknas till mellan 70 och 130 miljoner kronor. Dessutom pågår en utredning av vilket ansvar SCA, som förr ägde fabriken, har i dag.

Men kommunen vill inte bli ägare – och få ansvaret för området – förrän man vet att staten bidrar till saneringen, och där är det också problem.

– Det finns bara pengar till 400 av 1 300 sådana här områden i Sverige. Det är många som strider om pengarna från regeringen, och ingen kan svara på hur långt pengarna räcker, säger Greger Örjestål.