För 25:- får du äta så mycket surströmming du orkar och kan göra dina klämmor med alla de ingredienser som vanligtvis skall vara. De som inte är så förtjust i dessa delikatesser kan för samma penning äta grillkorv istället så det fanns verkligen nått för alla.

Jag kom dit en kvart innan utsatt tid för starten kl. 18 och då satt redan några ivriga surströmmingsätare med kniv och gaffel i högsta hugg. Kanske det var ett tiotal bord som stod uppställda i långbord och en lastbil med flaket som scen.
Här skulle det bli underhållning med av Söråkers stolthet, Martin Häggström.
När så klockan blev 18 dök det fort upp folk och kön började att ringla sig fram emot tältet där surströmmingen och tilltugget fanns. Det öppnades burkar i rask takt och en lite pikant doft korsade min näsa då jag råkade stå i fel vindrikting. Jag är ju inte riktigt norrländsk kanske, trots mina 14 år här, eftersom jag tyvärr inte uppskattar denna delikatess, trots försök med klämmor som varit med potatis och lök än surströmming. För mig är det den inlagda varianten som går hem bäst. Så när doften blev alltför påtaglig vände jag mig snabbt bort från den och hittade nya kameravinklar istället.

Borden fylldes snabbt på och nu ser jag hur det hämtas bord och stolar från alla möjliga olika ställen. Det kommer till och med en man med släpvagn hit som lånar ut sina utemöbler då det inte finns mer att tillgå på IP. Där kan man snacka om att ställa upp för bygden. (Han måste vara en surströmmingsälskare! ) När jag tittar ut över folkhavet ser jag att det är både gamla och unga som är där. Förvånat ser jag hur en pojke på 4-5 år ivrigt ser på hur mormor/farmor gör i ordning en klämma åt honom.

När ätandet har hållit på en stund kommer Martin upp på scen. Han kör igång med ett par jazziga sånger och jag står där med kamerorna på magen och svajar med i svänget. Det är lite trögt i publiken, antagligen för att surströmmingen fortfarande är deras största uppmärksamhet än. Men under första allsången kommer det igång lite i alla fall. Som den härliga person han är, Martin, tar han sig ut i publiken mellan borden och bjuder upp en kvinna till sång. Hon är inte sen att hänga med utan sjöng för glatta livet. För glad, det var hon!

”Glädje” tycker jag ordet för kvällen är. För att se hur folk kommer till en fest som denna och sitta ner tillsammans är sann glädje det.

Jag kände att jag behövde röra på mig och frågade vid inträdet hur många det var som kommit. 52 betalande, sa tjejen. Oj det var mycket och då var det över två timmar kvar innan festen är slut. Tror att det kom minst dubbelt till och att detta kommer att bli en återkommande fest som arrangörerna hoppas på. Vi ses nästa år! Får se om jag mognat på mig tills dess och törs smaka en surströmmingsklämma eller inte.