Tidigare i veckan när jag var ute och gick som vanligt utmed strandpromenaden, kom jag att tänka på att jag borde bjuda hit Sundsvalls fotoklubb (som jag är medlem i). Varför inte låta fler få njuta av denna fantastiska utsikt och fina ”strandhugg” som finns efter hela strandpromenaden?
Jag har mina favorit båtvrak och många andra speciella fotomotiv som jag brukar fota under mina promenader och många fotografer vill inte dela med sig av sina smultronställen, men där tänker jag tvärtom. Om jag har hittat ett fint ställe med många olika vinklar och vyer att fota vill jag att fler skall få uppleva dem. Kanske dumt men sån är jag.

Sagt och gjort så mailade jag sekreteraren, Lennart, i fotoklubben och gehöret kom nästan omedelbart. Klart att Söråker skall få besök av fler ”fotonördar” än mig. Vi bestämde att söndag såg ut att bli en bra dag och möjligen skulle någon solglimt kunna förgylla dagen än mer.

Klockan var strax innan 9 när jag tog bilen ner till mötesplatsen vid början av strandpromenaden, intill Deltaterminalen. Såg flera bilar som redan kommit när jag rullade ner för Söråkersgatan. Blev glatt överraskad för när vi bestämde dag hade jag ingen tanke på att det var Fars dag.
Nu blev vi 8 ivriga fotografer som med full utrustning och fikakorg gav oss iväg med siktet inställt på nya motiv och den vackra strandpromenaden. Vi hann knapp gå tio meter innan första bilden var avfyrad. Det var Annica som hittat ett motiv nere vid vattenbrynet. Lennart försökte hinna med att fånga den stora båten som kom borta vid horisonten men den hann svänga av vid Alnö innan han fick rätt fokus på den.
Vid första stenpiren stannade Christina till och hittade många spännande föremål att föreviga. Efter att bara ha gått en liten del av strandpromenaden har redan minneskorten börjat fyllas av bilder i allas kameror. Alla är imponerade av att få gå så här utmed Klingerfjärden så nära intill strandremsan. "Det här påminner om Frankrike", säger Annica som nyligen varit där och berättar att där finns det milslånga strandpromenader som fylls av spankulerade fransmän. Det vore nått för Söråker det. Tänk att kunna gå ända bort till Åstön på samma härliga sätt.

När vi kommer fram till "mina" båtvrak säger jag att när jag nu har avslöjat deras plats måste jag tyvärr döda er, men alla förstår att jag skojar. Som en hederskodex är det ingen som tar någon bild av dem, fastän jag sa att det är helt okej. Istället fortsätter vi till småbåtshamnen och där finns det många fina bilder att ta. Jag glömmer av att fotografera när jag hellre vill att de andra skall få uppleva Söråker genom kameralinsen. Nöjer mig med att se hur alla andra hasar ner för slänter för att nå fram till det de skall fota, ställer upp stativ för att kunna jobba med långa slutartider och krångla sig fram för att hitta rätta vinkeln. Det märks lång väg att de är nöjda med vad strandpromenaden har att erbjuda.

Efter en och en halv timme når vi piren nedanför Sörviks herrgård. Att kaffetarmen börjar skrika kanske jag inte behöver berätta. Men hur fikasugen man än är så måste man först kolla om det finns något att fotografera. Alltså "dammsuger" vi udden med våra kameralinser. Sedan hittar vi en plats nere vid stranden där det är lä för att äntligen få oss en välbehövlig fikapaus.
Vi sitter och småpratar lite om dagens fotoupplevelse och kommer fram till att det här var kul att få göra tillsammans.

Jag är så nöjd med den här fotoutflykten och glad över att den blev så uppskattad av mina fotovänner. Kanske vi gör om det när det kommit lite snö och innan kylan blir alltför bitande. Tack för en härlig förmiddag!