Det är inga rutinerade kolare som kört igång. Tvärtom. Men eftersom det snart inte finns någon som sysslat med kolning så tyckte Mats Bergqvist att kunskaperna borde friskas upp.

– Jag tog initiativet för jag ville vara med om det här en gång.

I vintras höggs och staplas det veden. Men det är nu de kritiska momenten kommer, det finns många faror.

– Jag är helt säker på att det här kommer att gå bra, sade Mats Bergqvist, kunskaperna har han inhämtat via ett kompendium på internet och han har tagit första nattvakten.

Hans son Fredrik och Tomas Eriksson kämpade dock en god stund innan de fick fyr i kungen, som rökröret kallas som går ned i mitten av milan. För milan ska börja kola längst in längst ned. Allteftersom kolningen fortgår sjunker milan och måste slås ihop med slägga så att det inte bildas luftfickor.

Om milan fattar eld måste den omedelbart släckas, bäst med jord sägs det eftersom vatten försämrar kolkvalitén. Men under kolningens gång kan det också bildas gaser som orsakar explosioner som slår hål på konstruktionen och då måste de omedelbart täppas till, för syret får till följd att den kan börja brinna.

– Det finns mycket skrock kring milorna. Bland annat får man inte nämna eld och brand för det kan locka milan att börja brinna, påpekade Mats Bergqvist.

Som okunnig reporter är det bara att be om ursäkt för felaktigt använda ord och hoppas att milan inte lyssnat.

Milan Mildred, som den döpts till, innehåller 18 kubikmeter ved, av det kan det bli cirka tio kubik kol. Förr i tiden kunde en mila bestå av 300 kubikmeter ved.

Enligt Yngve Gradin är det 59 år sedan en kolmila brann i bygden. Då var det en jämte som med sina söner byggde tre milor längre bort på Vättaberget. Yngve Gradin såg röken från milorna hemma i Dackebränna.

Efteråt var han dit och tittade på den nedgrävda kolarkojan som de tre männen bott i under vintern. Den kolen fraktades med häst och släde till Dackebränna och togs därifrån med bil till Sundsvall.

– De skulle ha byggt en kolarkoja här också, och så skulle de ha stekt kolbullar i dag, tyckte Vidar Viksten.

Hans bidrag till projektet är informationsskyltar där det framgår att träkol använts för järnframställning under 3 000 år. 1883 var toppåret för träkolsframställan i Sverige, 10 miljoner kubikmeter staplad ved gick åt. Fram till 1920 hade mängden halverats.