En av lägrets deltagare är 10-åriga Wilma Stockhaus från Alfta. Det är fjärde gången hon deltar och hon förklarar att det finns mycket att göra här.

– Man kan åka rullstol, vara på rummet eller lyssna på Ville när han spelar gitarr.

Ville är Viktor Bergelv från Stockholm. Han sitter i en rullstol och jammar loss på gitarren. Nästan alla deltagarna står utanför vandrarhemmet, ivriga och med spänd förväntan. Snart kommer en grupp människor som de väntat länge på, vissa säkert ett helt år. Plötsligt börjar det regna och en till gitarr åker fram. Elin Gräslund, 20 år, som är en av ledarna spelar och sjunger Sommaren är kort och alla sjunger med. Kanske är det sångens förtjänst för snart bryter solen fram igen bakom molnen.

Och så kommer en karavan av motorcyklar. I spetsen rullar mc-polisen Anders Klasson.

– Jag har varit med de senaste 14,15 åren. Det är skitskoj att se allihop. Alla är jättenöjda, säger han.

Att besöket är lägrets stora höjdpunkt går inte att ta miste på. 18-åriga Rebecka Sjöholm från Hultsfred väntar på att få åka med bakom Niklas Mårdbrink. Hon fnittrar glatt tillsammans med en kompis och berättar att det är just Niklas hon brukar vilja åka med. Varje år sedan hon var sju år har hon varit med på lägret.

– Just den här dagen, när mc-gänget kommer, är jäkligt bra, säger Rebecka.

Hon och många andra åker flera gånger. Helst ska ju alla motorcyklar provåkas. Lasse Lundström har en motorcykel med sidovagn och Arvid Persson, 13 år, och David Wiitikka, 10 år, tar chansen att åka med. De tar en rundtur till fotbollsplanen i Släda och så tillbaks igen.

Arvid Persson har varit med på lägret fem år i rad. De allra flesta som deltar återkommer år efter år. Annika Sahl-Kadar, ombud på Synskadades Riksförbund, berättar det första lägret startades 1989 i Katrineholm. I våra trakter hölls det första lägret 1993 i Stöde. Där var man ett antal år innan det fick flyttas till Släda. De senaste åren har man dock varit på Stornäsets vandrarhem. De 25 deltagarna är mellan sju och 18 år gamla.

– Som synskadad behöver man träffa andra synskadade. Man får också en möjlighet att åka ifrån sina föräldrar. Det är ett sätt att känna att man klarar sig själv, säger Annika.

Gänget kom i söndags och under veckan har man bland annat ordnat ett disco, bowlat i Sundsvall och haft vattenkrig. Annika tycker att de sju ledarna gör ett mycket bra jobb. De händer väldigt sällan att deltagarna vill åka hem.

– Ledarna är bra på att hantera barnen och få dem att känna sig trygga.