Det är en småmulen och lite blåsig junimorgon på det gamla militärflygfältet på Sättnaskogen. Lite småkyligt, trots att hela skogen runt omkring signalerar sommar med dofter och ljud. Det känns lite overkligt att den här platsen om några dagar ska genljuda av braket från topptrimmade V8-or och blomdoften dränkas i gummirök. Det enda som stör lugnet nu är ljudet från en Briggs & Stratton gräsklipparmotor.

– Vi kommer att snygga till lite inför tävlingen, det kommer att gå bra. Vi har mycket att göra, så är det. Det är bra att hålla på med grejer, säger Peter Norrsell till mig. Han gillar att förklara, vill stå i centrum och gör sig gärna till talesman för de mer tystlåtna grabbarna i Sättna boys.

Peter Allert är mer en handlingens man. Trivs bäst när han får ta i hårt med kroppen. Han njuter av att stå till fotlederna i lera och slita upp gamla bildäck ur ett surhål.

Anders Backeus är en arbetsmyra med stort tålamod. Blir inte nöjd förrän jobbet är klart. Saker och ting kan ta en oväntad riktning ibland. Men det gör inte så mycket.

En som däremot har koll på detaljerna är Anders Berglund. Han är gängets perfektionist.

Lite för sig själv går Stefan Dahllöf. Han säger inte mycket men ser ändå ganska glad ut. En blyg och försiktig man.

De har jobbat tillsammans i fem år, inom olika dagliga verksamheter som socialtjänstens omsorg ordnat åt dem. Sedan ett år tillbaka här på Sättna. Stämningen i gruppen är lugn och omtänksam. Det är ingen stress, men jobben blir ändå gjorda pö om pö.

Sättna boys målar linjer i depån, plockar skräp, klipper gräs, renoverar logementet och mycket annat som man kanske inte tänker på.

Små jobb blir stora när människor växer och mår bra av dem.

– De känner att de gör ett bra jobb, och det syns på dem. Det har också inneburit personlig utveckling för killarna. Som Stefan, förut var han så tyst och blyg, men han har utvecklats enormt och blivit självsäkrare sedan vi kom hit, säger handledaren Inger Björke.

– Välbefinnande. Det blir ett lugn. De brinner verkligen för att åka ut på banan och jobba. Det här går att utveckla hur mycket som helst, men vi tar ett steg i taget, säger handledaren Tomas Jonsson.

Tomas Jonsson är hängiven dragracingförare och eldsjäl i SHRA Sundsvall. Idén om ett arbetslag på Sättna var från början hans, och både SHRA och kommunen trodde på den. Tomas Jonsson bär på en massa visioner om en fortsättning. Att området runt det gamla flygfältet blir ett ställe där omsorgen kan ha utflykter och övernattningar, eller serva och hjälpa polisen, ambulansen eller andra som nyttjar banan för träning eller andra aktiviteter. Och han har mål även för Sättna Boys.

– De ska bli så självgående som möjligt. Men var sak tar sin tid. Det är som att lära sig gå – ett steg i taget.

I helgen kommer Sättna Boys att vara en del av Tomas Jonssons racing team. Med egen VIP-plats i hans depå. Och varje gång hans gula Chevrolet Malibu -65 rullar fram mot startlinjen kommer de att finnas på läktaren för att visa sitt stöd.

– Vi hejar på Tomas. Han är bäst. Det är roligast när det är tävling, och sen får vi hamburgare, berättar Anders Backeus.

Tomas Jonssons röst spricker när han försöker förklara hur det känns.

– Det går inte att beskriva med ord. Jag utvecklas ju jag också, hela tiden. Man får tillbaks så mycket. Av så lite. Bättre kan jag inte förklara. Jag är så otroligt stolt över grabbarna, säger han.