Idén kläcktes av två tjejer på gården som såg problemen med motsättningarna mellan olika grupper och de lyckades även få loss projektpengar.

– I Nacksta finns ungdomar från 24 olika länder och det är mycket skitsnack mellan olika grupper, säger ungdomsledaren Gabrielle Nilsson.

Ungdomarna har haft träffar och övningar sedan i våras, pratat fördomar och diskuterat vad som ska vara med i föreställningen. En fråga har varit om de känner sig svenska. Och det gör de inte, oavsett om de är svenska medborgare eller inte. Svensk är man inte ens i tredje generation som de resonerar.

– Om man inte har svenska föräldrar och inte har svensk bakgrund är man inte svensk, säger Milica Gardasevic.

För så uppfattar de själva det och de tycker att omgivningen gör det. Men sedan kommer det fram att det kanske inte är så viktigt.

I föreställningen har de låtit grottmänniskor visa hur de reagerade när de stötte på något nytt och jämförde och ifrågasatte. Men det finns också en scen med polisen som är mer misstänksam mot unga från andra kulturer.

När Denis Stojanovic förstärker polisingripandet med sin starka sångröst blir det riktigt bra.

Men det kommer också sekvenser som belyser folkmord runt om i världen som beror på fördomar.

– Vi arbetar med fyra frågeställningar. Vad är en fördom? Varför finns fördomar? Varför är fördomar dåligt? Kan man bota fördomar? berättar dramapedagogen Maria Strangell.

Ungdomarna visar både talang och engagemang när de agerar. Men så är det också egna upplevelser och funderingar som de får gestalta. Ett gäng har varit med hela tiden men i går dök det upp några nya och när det fattades en polis så hoppade Zivo Milovanovic snabbt in och klarade av både visitering och gripande.

De pikar gärna varandra ungdomarna som samlats från Iran, Serbien, Eritrea och Montenegro men det finns en varm ton i botten och skratten blir många.

Har de några fördomar kvar då?

– Ja. Mot äldre damer. Jag var på äldreboendet och matade en och hon spottade ut maten på mig, säger Pargol Khojasteh Daryadoust.

– Jag hade förut fördomen att mörkhyade basketspelare är bättre än vita, säger Ibrahim Abdu, och utlöser därmed en livlig diskussion.

Det är högt i tak och roligt under repetitionen. Och alla som vill är välkomna.

– Ju fler vi blir ju bättre är det, säger Gabrielle Nilsson.