Många lever redan ett liv fyllt av oro och funderingar, de vill ha tydliga konkreta svar på vad som ska hända nu. När det ska hända och vart de ska ta vägen i framtiden.

– Vi kommer inte att försvinna om vi så ska sitta i en skrubb, det är det enda vi vet säkert. Hoppet är det sista som överger en, säger Barbro Zetterkvist.

Men med 700 000 kronor mindre i kassan kommer verksamheten att förändras rejält. Föreningsbidraget som blir kvar räcker till hyran, inte mer.

– Den här verksamheten betyder mycket. Man har någonstans att ta vägen och vara sig själv. Mår man inte bra en dag är det okej, man blir respekterad, säger Birgitta Wärme.

– Det här är som ett andra hem. Alternativet är att sitta ensam, säger Barbro Zetterkvist.

Studiecirklar och utflykter arrangeras för dem som orkar. I föreningens cafélokaler serveras fika och luncher till överkomliga priser.

– Gemenskapen är viktig. Man slipper äta ensam hemma, säger Jan Lidén.

Socialtjänsten hänvisar folk till föreningen, andra kommer via boendestödjare eller vårdpersonal. Några har vårdats på rättspsyk andra inom öppenvården. Att RSMH gör en stor insats tycks alla vara överens om.

– Vi har koll på folk som inte har varit här på ett ta, vi har en föreningsbuss och kan hämta dem som inte orkar ta sig hit och vi gör sjukhusbesök om någon blir inlagd, säger ordförande Björn Hoffman.

I går kom representanter för Miljöpartiet på besök och styrelsemedlemmarna framförde sina åsikter kring nyordning och det minskade bidrag.

– Ni fick information från tjänstemännen redan i våras, hur hanterade ni de uppgifterna? undrade Anders Engqvist, ledamot i socialnämnden.

Men styrelsen i RSMH håller inte med om att det de fick veta stämmer med beskeden som nu har lämnats.

– Det skulle bli förändringar inom socialtjänsten, vi fick inte veta att det skulle beröra vår förening. Att vi inte skulle få pengar fick vi reda på när vi började fråga efter dem, säger Björn Hoffman.

– Vi måste komma på en lösning för er under övergångstiden. Ni har hamnat i en akut situation, säger Anders Engqvist.

Enligt kommunen är det juridik och EU-regler som sätter stopp, en upphandling krävs för att ersättning ska kunna betalas ut.

– Hur kan det fungera i Malmö men inte här? Och varför gör man inte en upphandling då? Vem vill ta över det här för 1,1 miljoner? undrar Björn Hoffman.

Varken föreningsmedlemmarna eller politikerna är insatta i hur frågan hanterats i andra kommuner, men kommer fram till att det kan vara en god idé att ta reda på.

– Vi måste ha mer underlag. Kanske kan vi göra något liknande, säger Sverker Ottosson.