Vattennivån hade sänkts i den två kilometer långa tunneln Regnbågen som går i just en båge i underjorden från Västhagen via Norra berget och fram till Tivoliverket.

Vi ska ner i underjorden och vi hör ett dovt ljud från pumpstationen, samtidigt som vi rekommenderas att ta på oss ett par handskar.

– Jag har med en gasvarnare som larmar om syret tar slut, men det är bra ventilerat här nere, säger Johan Larsson, driftchef för Tivoliverket när vi börjar nedstigningen i underjorden längs en trappa som verkar ha varit väldigt kladdig.

Den två kilometer långa Regnbågen byggdes klar 1995 och ligger cirka 16 meter under havsnivån. Tunneln fungerar dels som en avloppsledning, dels som ett enormt vattenmagasin på 30 000 kubikmeter som ska förhindra att avloppsvatten svämmar över vid höga flöden.

– Det är framför allt vid snösmältningen som det blir fullt här, säger Johan Larsson.

Det sägs att en kruka med guld hägrar vid regnbågens slut, men det stämmer inte.

Vid Regnbågens ändhållplats vid Tivoliverket är det i stället en orgie av exkrementer som flyter förbi tillsammans med kondomer, tandtråd, nagellack, örontops och annat skräp.

Vattnet pumpas sedan upp i Tivoliverket för att renas.

– Mycket som ligger här är fett, säger Johan Larsson och lyser med ficklampan på ljusa avlagringar.

Annars är lukten inte speciellt frän, utan snarare handlar det om en sorts bergslukt.

Tomas Larsson, avdelningschef på Mittsverige Vatten, berättar att det finns ett annat avskilt ställe där man förtjockar slammet, där det luktar värre.

– Där luktar det inte hallonbåtar. Det är inte så ofta vi brukar äta lunch där, men det är som sagt avskilt, förklarar Tomas Larsson.

En illgrön tandborste kommer flytande i det mörkbruna vattnet och långt därinne i tunneln vandrar besiktningsmännen fram på sin mörka vandring.

Att man genomför besiktningen är för att försäkra sig om att det inte finns några sprickor i berget.

– Vi hittade några sprickor vid inspektionen, men det är inget som behöver åtgärdas, säger Johan Larsson.

Men du är nöjd?

– Ja, jag är jättenöjd, för det är komplicerat att göra arbeten här nere, säger Johan Larsson ackompanjerad av en rosa kam som flyter förbi.