Han delar vardagen med sin schizofreni
Han är tvåbarnspappa, sambo och egenföretagare.
En alldeles vanlig 37-åring, med schizofreni.
När 11 september inträffade trodde Marcus Sandborg att det delvis var hans fel.
Relaterat
Fotograf: Johan Engman
Försäkringskassan har fått i uppdrag att bättra på sina kunskaper om psykisk ohälsa och Carin Lockner-Holmberg i Sundsvall har organiserat tre föreläsningsdagar.Fotograf: Johan Engman
Artikelserie
I tidiga tonåren började Marcus Sandborg utveckla ett missbruk, i övre tonåren hade han paranoida upplevelser. När han var i 25-årsåldern förändrades hans verklighetsbild, han hade konspirationstankar och förföljelsemani. Allt var en kamp mellan gott och ont och alla runtomkring honom var involverade, kända som okända.
I ett och ett halvt år gick han runt med mer eller mindre ständig psykos innan han kom i kontakt med sjukvården. Där startade en mödosam resa. Först ville han inte alls medicinera. Vändningen kom när hans 16-årige bror slog näven i bordet och sa "ät medicinen, annars dör du".
– Till viss del har jag accepterat att jag måste medicinera livet ut. Som pappa har jag det ansvaret, säger Marcus Sandborg.
I går föreläste Marcus Sandborg för personal från försäkringskassan, kommunen och arbetsförmedlingen. I hopp om att kunna förmedla en bild av sig själv och andra med liknande diagnoser.
– Jag hoppas att de ska se en människa och se sig själva som människor. Att vi kan mötas på lika grund och vara likvärdiga, säger Marcus Sandborg.
Själv tycker han att han blir bra behandlad i de allra flesta fall.
– Jag har inte mött några uppenbara fördomar och jag är positiv till att folk har bemött mig så som de gjort.
Men kunskaperna om schizofreni är dåliga.
– Folk vet inte vad det är. Vanligast är att folk tror att man har två personligheter.
Marcus Sandborg är tacksam över att ha en stabil familj, att ha fått en diagnos och att det finns så bra hjälp att få.
– När personer inte får hjälp slutar det ofta i självmord eller missbruk, uteliggare som hamnar utanför samhället. Och jag ser det som privilegierat att bo i det här landet den här tiden. Tänk hur man gjorde förr..., säger Marcus Sandborg.
Sjukdomen gör att han har låg stresströskel, för mycket press gör att han mår dåligt. Men sjukdomen har också gett honom insikt om vad som är viktigt och värdefullt.
– Jag har lärt mig att det är grundgrejjerna som är viktiga; familjen, säger han.
Han har varit inne i missbruk och han har gjort inbrott. Han har varit på 12-stegsbehandlingar och tagit återfall, men hittat rätt ändå.
– Man har ett eget ansvar. Bara jag kan ta min a steg framåt, puttar någon så ramlar jag, säger han.
I dag bedöms Marcus Sandborgs arbetsförmåga vara 50 procent. Han är egenföretagare, föreläser, har skrivit en bok och jobbar ibland som hantverkare. Egenföretagandet fungerar bra för Marcus Sandborg, men sjukersättningen ger honom 3 000 kronor och han har en familj att försörja.
– Hur tänker man då? På den andra halvan ska jag dra in enorma summor, det blir en stress att jobba mer och då blir jag sjuk. Och jag ska inte behöva leva fattig, jag visar arbetsvilja, säger Marcus Sandborg.






















