I Tantmuseet i Kälarne finns mycket att titta på. Vackra gamla kaffekoppar och annat porslin, kakburkar, dukar, pannlappar och andra handarbeten, men också kläder, hattar och handväskor finns till beskådande. Bara atmosfären i Tantmuseet förflyttar oss tillbaka till barndomen, och de egna minnena väller fram.

Som sig bör blev det också kaffe och kakor, i ett så stort antal att det var svårt att smaka på alla. Gott var det i alla fall!

Grupperna har under våren studerat den nyligen utgivna (t)antologin ”Tanten, vem är hon?” och känt igen sig i mångt och mycket. Alla har vi ett förhållande till Tanten. Den kan vara intryck och lärdom från våra egna mödrar, mormödrar, farmödrar eller tanten i omgivningen då vi växte upp. De har haft stort inflytande på oss alla, kunde studiegrupperna intyga. För den som växt upp i en mindre by på landet, fanns det viktiga tanter i gårdarna runt omkring som uppfostrare och lärare. Någon har lärt oss sy eller sticka. En annan har lärt oss baka en viss sorts kakor, medan en tredje har lärt ut knepet att grädda fina och tunna pannkakor och plättar.

Förutom antologin har grupperna också använt sig av Elin Eks bok ”Supertanten” i cirklarna. Där finns bl a många fina recept att ta till sig och prova.

Cirklarna har anordnats av studieförbundet NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet), som kommer att erbjuda nya cirklar till hösten. Då blir det också några Tantcaféer, som vårens studiegrupp i Sundsvall kommer att hålla i. Förutom kaffe och sju sorters kakor blir det underhållning eller föreläsning i någon form. Programmet är f n inte helt färdigt men under bearbetning.