Ska vi tro honom den här gången?
Relaterat
Artikelbilder
Artikelserie
- Artikelserie: Thomas Quick / Sture Bergwall
- Quick frias för Johan-mordet 2012-03-14
- Därför beviljar hovrätten resning 2012-01-18
- Johans pappa stödjer resningen 2012-01-18
- Beviljas resning i Johan-fallet 2012-01-18
- Hovrätten struntar i deras yttrande om Quick 2011-12-02
- Kwast och Penttinen till motangrepp 2011-11-25
- Sture Bergwalls egna ord om resningen i Johan-fallet 2011-10-31
- Åklagaren: Bergwall bör få resning 2011-10-31
- Bergwall begär resning i Johan-fallet 2011-09-08
- Åklagare vill ge Quick resning 2011-08-22
- "Jag är redo att komma ut i samhället" 2011-08-17
- Så ska Quick frikännas för mordet på Johan 2011-08-17
- Hör hela intervjun med Sture Bergwall 2011-08-17
- Nedlagt åtal mot Quick 2010-05-28
- "Gömda uppgifter kunde friat Quick" 2010-03-17
- Pelle Svensson riskerar åtal för förtal - inte orolig 2010-02-03
- Frågetecknen många på Thomas Quicks "mordplats" 2009-12-25
- Åklagare granskar alla Quickmål 2009-12-18
- Anna-Clara glad över beskedet 2009-12-17
- Resning för Quick 2009-12-17
- Känsligt beslut om Quickresning 2009-12-17
- Glädjande besked för Anna-Clara 2009-08-05
- Steg mot resning för Thomas Quick 2009-08-03
- "Johan-fallet kommer att rivas upp" 2009-05-27
- Thomas Quick ansöker om resning 2009-04-21
- Alternativ gärningsman pekas ut 2009-04-20
- Fortsatt sluten vård för Quick 2009-04-19
- I kväll tar han tillbaka sina erkännanden 2008-12-14
- Dokumentärintervju fick åklagaren att agera 2008-11-20
- Åklagaren: Bevisen mot Quick håller 2008-11-20
- Quick tar tillbaka erkännanden 2008-11-19
- JK tänker inte granska Quickrättegångar 2006-11-29
- Häftig kritik mot domarna mot Quick 2006-11-22
- "Skrämmande hur Quick vägleds"Pelle Svenssons granskning får Johans föräldrar att agera 2006-11-21
Det går inte att bli av med Thomas Quick. När han dömdes för mordet på Johan Asplund 2001 svor jag för mig själv att aldrig mer skriva en rad om honom, eller de bestialiska gärningar han sade sig ha utfört. Allt utredningsmaterial jag samlat om honom stoppade jag ner i en flyttkartong. Nu har han tvingat mig att dra fram den från förrådet och öppna den igen.
Det känns inte bra. Jag har en obehaglig känsla av att vi inte kommer att få några tydliga svar den här gången heller.
Som en verklighetens Gollum trädde han fram ur ett historiskt mörker och erkände mord efter mord. Barn efter barn, män, kvinnor. Många av dem försvunna och aldrig återfunna som Johan och Olle.
Efter att ha läst tusentals sidor med förhör av Thomas Quick vet jag två saker. Han är allvarligt psykiskt sjuk, och hans berättelser förändras hela tiden. Han säger sig ha mördat sina offer på flera olika sätt, dumpat dem på olika platser, eller haft olika medgärningsmän som aldrig kunnat åtalas.
Först efter mycket stor möda har utredarna fått fram detaljer, eller fragment av detaljer, som kan jämföras med fynd i verkligheten. I åtta fall har de räckt till fällande dom.
Det hade sannolikt varit helt omöjligt utan Thomas Quicks formella erkännanden och utan rättspsykiatriker som övertygat domstolarna att Quicks motsägelser och felaktigheter är rimliga mot bakgrund av hans sjukdom.
Nu verkar det som att Thomas Quick vill ta tillbaka sina erkännanden. Vad finns då kvar? Med vilken tillförlitlighet kan rättsväsendet påstå sig veta vad som hände med Olle och Johan? Och vad ska hända juridiskt? Ingen hovrätt har prövat målen, men Justitiekanslern har uttalat att domarna är välgrundade. Utsikten att Thomas Quick ska få resning synes minimala för hur ska han kunna leverera nya omständigheter som visar att domarna är felaktiga?
Jag känner stor respekt för SVT:s reporter Hannes Råstam. Jag vet hur oerhört svårt och kraftödande det är att försöka hitta något runt Thomas Quicks gärningar som känns som objektiv sanning.
Dessvärre tror jag inte att Quick kommer att ge oss några tydliga besked den här gången heller. Jag fruktar att han som vanligt kommer att leverera en berättelse som lämnar fältet fritt för ett stort antal olika tolkningar.
Ska vi tro honom den här gången, eller nästa gång han säger något?
Det känns inte bra. Jag har en obehaglig känsla av att vi inte kommer att få några tydliga svar den här gången heller.
Som en verklighetens Gollum trädde han fram ur ett historiskt mörker och erkände mord efter mord. Barn efter barn, män, kvinnor. Många av dem försvunna och aldrig återfunna som Johan och Olle.
Efter att ha läst tusentals sidor med förhör av Thomas Quick vet jag två saker. Han är allvarligt psykiskt sjuk, och hans berättelser förändras hela tiden. Han säger sig ha mördat sina offer på flera olika sätt, dumpat dem på olika platser, eller haft olika medgärningsmän som aldrig kunnat åtalas.
Först efter mycket stor möda har utredarna fått fram detaljer, eller fragment av detaljer, som kan jämföras med fynd i verkligheten. I åtta fall har de räckt till fällande dom.
Det hade sannolikt varit helt omöjligt utan Thomas Quicks formella erkännanden och utan rättspsykiatriker som övertygat domstolarna att Quicks motsägelser och felaktigheter är rimliga mot bakgrund av hans sjukdom.
Nu verkar det som att Thomas Quick vill ta tillbaka sina erkännanden. Vad finns då kvar? Med vilken tillförlitlighet kan rättsväsendet påstå sig veta vad som hände med Olle och Johan? Och vad ska hända juridiskt? Ingen hovrätt har prövat målen, men Justitiekanslern har uttalat att domarna är välgrundade. Utsikten att Thomas Quick ska få resning synes minimala för hur ska han kunna leverera nya omständigheter som visar att domarna är felaktiga?
Jag känner stor respekt för SVT:s reporter Hannes Råstam. Jag vet hur oerhört svårt och kraftödande det är att försöka hitta något runt Thomas Quicks gärningar som känns som objektiv sanning.
Dessvärre tror jag inte att Quick kommer att ge oss några tydliga besked den här gången heller. Jag fruktar att han som vanligt kommer att leverera en berättelse som lämnar fältet fritt för ett stort antal olika tolkningar.
Ska vi tro honom den här gången, eller nästa gång han säger något?
