När vi besöker gepardfarmen är han fortfarande ledig och på safari i nationalparken Etosha i norra Namibia – en av världens äldsta och största nationalparker. Vi kommer just därifrån och har mött djuren han längtar till. Lejon, hyenor, babianer och vårtsvin. Hundratals giraffer, tusentals zebror och som det känns miljoner av olika antiloper. Görans nya vilda liv bland noshörningar, elefanter och geparder har börjat.

Vi befinner oss 40 mil norr om huvudstaden Windhoek, svänger av vid Otjiwarongo och tar oss de sista 45 kilometrarna längs en smal väg genom det afrikanska savannlandskapet till Elands Joy, som gepardfarmen där Göran arbetar kallas. Vid foten av nationalparken Waterbergplatån ligger ett 64 000 hektar stort område, som omvandlats från boskapsfarmer till en modern forskningsstation för att rädda jordens geparder från utrotning. Det är ett intensivt arbete som pågått sedan 1974 när dr Laurie Marker grundade Cheetah Conservation Fund (CCF) i Namibia; ett initiativ som gjort henne och gepardorganisationen känd över hela världen.

Vi möts framför museibyggnaden på området och det första Laurie Marker säger är att Görans stora donation betyder väldigt mycket för farmens fortsatta utveckling.

– Med sin praktiska erfarenhet tränar och ger han vår unga personal kunskap att själva underhålla den stora maskinparken i fortsättningen. Och att han velat donera hela sin verkstadsutrustning, inklusive två billyftar, migsvets och andra verktyg gör det möjligt för oss lyckas med underhållsarbetet, säjer Laurie Marker.

Nytt liv

Det syns redan resultat av Görans tid på farmen. Han har under sitt första halvår organiserat upprustning och målning av verkstadslokalerna och sett till att bilarna sköts och servas som de ska.

Men det var inte för att fortsätta sitt verkstadsliv som Göran valde att flytta till Namibia utan för att vara nära sina stora katter geparderna och möta Afrikas övriga vilda djur. När vi släpps in i det privata hägnet till Görans geparder får vi också en möjlighet att uppleva och känna den verkliga närkontakten med det vilda.

– Göran är så lugn med ungarna, säjer Bruce Brewer, chefsbiolog och Görans avlösare som gepardskötare.

– Han är helt enkelt perfekt i rollen att socialisera med dessa unga katter, som förlorat sin mamma och behöver tas om hand.

Det är en omfattande kattlek och träning som övergivna geparder behöver för att om möjligt i framtiden kunna klara av ett liv i det fria igen. Det namibiska miljö- och turistdepartementet har i mer än tio år haft ett omfattande program i gång för att flytta ut djur från nationalparken Etosha i norr till kommunalt ägda naturvårdsområden på den namibiska landsbygden. Så sent som i höstas fick CCF tillstånd att släppa flera av sina geparder fria i ett naturvårdsområde i södra Namibia efter mycket träning och långa myndighetskontakter

Hittills har över 7 500 vilda djur i Namibia återförts till områden de tidigare levt i, men under lång tid fördrivits från på grund av konflikter med boskapsfarmare.