Riskerna är många. Dels vågornas höjd som gör att det gäller att kliva av den egna båten när båten ligger som högst på vågen. Annars finns risken att man kläms mellan båda båtarna. En annan risk är att om någon ramlar i vattnet, kan den personen i värsta fall dras in mot fiske- båtens propeller. Ytterligare en fara är att hamna i trålen.
­ Därför går vi aldrig in och bordar om trålen är på väg att sättas ut eller dras in.

En meter höga vågor
Någon sjömil bort från Kustbevakningsfartyget ser man belysningen på den finska fiskebåten Silva, med hemmahamn i Kaskö. Båten är upplyst eftersom trålen håller på att dras in och det för att yrkesfiskarna ombord ska slippa jobba i mörker.
Vädret är på sitt bästa humör. Det är i stort sett vindstilla och vågorna är omkring en meter höga. När man befinner sig cirka 100 meter från fiskebåten, bemannas en av de mindre båtarna på däck och sänks ner mot havsytan.
Fyra Kustbevakare följer med. Två för att sköta den egna båten och två som ska klättra upp i fiskebåten. Dessa två har på sig vattentäta flytdräkter. Man kör mot fisketrålaren och avvaktar tills trålen kommer upp. Innan bordningen har en kontakt tagits via radio så besättningen på den finska båten är medveten om vad som kommer att ske.
Klockan är nästan exakt 07:00 när den första kustbevakaren kliver över på den inbyggda stege som finns i skrovet på fiskebåten. Han hävar sig enkelt över och in i fiskebåten. När båda kommit ombord så går man genast upp till styrhytten, för att träffa kaptenen.

En nyare båt
Sundsvalls Tidnings reportageteam har fått tillstånd att följa med ombord och det är en ganska tystlåten kapten som svarar kort, men artigt på frågorna som ställs.
- Hur har fisket gått...
­ - Så där.
- När åker ni hem...
­ - Snart.
Efter lite småprat så går kustbevakarna ner på akterdäck och mäter maskstorleken på trålen. Där var det inga problem. Minimimåttet på 16 millimeter klaras. Man går sedan vidare föröver på däck framför styrhytten och tittar ner i lasten som består av strömming. Detta för att få en visuell översikt om uppgifterna som sedan kommer att lämnas verkar stämma.
Sedan görs ett nytt besök hos kapten där loggboken för fisket kontrolleras. Allt skrivs sedan ner i en rapport som Kustbevakningen skickar vidare till fiskerimyndigheter i Sverige. Denna rapport kontrolleras sedan mot den landningskontroll som görs i Finland. Stämmer inte detta så blir det problem för fiskaren.
Silva är en av de nyare båtarna som finnarna använder. Den är byggd i Polen och har rätt att fiska på svenskt vatten. Nattens fångst blir 27 ton strömming och efter två dygns fiske har den enligt loggboken tagit upp nästan 80 ton strömming. Fisk som man enligt dagspriset får cirka två kronor kilot för.
­ Det har varit ett bra fiske i natt, säger Paul Bäckström, en av fiskarna som jobbar på däck.
Den finska trålaren har fyra mans bemanning och jobbar sex dygn i veckan och fiskar året om efter strömming. Ibland händer det att någon enstaka torsk också fastnar i trålen. En del mindre strömming tar sig ut ur trålen och 100-tals fiskmåsar passar på att få del av fångsten.

Över på en timme
Själva kontrollen tar ungefär en timme för kustbevakarna som sedan tar sig tillbaka och väl på modersfartyget är det dags för frukost. Den åtta personer starka besättningen stannar ute i fyra dygn.
­ Under ett sådant pass kan det hända att vi bordar upp till sju­ åtta trålare, säger Öje Joki, befälhavare ombord. Det är ovanligt men ibland kommer det in finska trålare som inte har rätt att fiska i svenska vatten. Problemen med svartfiske i Bottehavet är dock inte lika stort jämfört med södra Östersjön och Barens Hav.
Och det är framförallt finnarna som är ute på strömmingsjakt Bottenhavet. Det framgår inte minst av kvoterna. Finnarna får i år fiska drygt 92 000 ton och hade till och med den 15 november landat cirka 69 procent av den kvoten.
Svenskarna har rätt att fånga drygt 20 000 ton och hade fram till och med den 10 november landat 14 procent av kvoten.
­ Det är inte många svenska båtar som är ute och fiskar.
Några problem tycker inte Kustbevakarna att det är med finnarna som fiskar.
­ - Vi blir alltid vänligt bemött när vi kommer ombord, säger Torgny Chirstensson, som tidigare arbetat som yrkesfiskare efter Västkusten.
­ Sedan är det klart att kaptenen kan vara lite nervös när vi kommer. Även om han vet att alla papper ska vara i ordning, så finns en oro att han kan ha missat något.
Besättningen ombord på 005 har 14 timmars arbetspass och tio timmars jourtid per dygn. Man jobbar året runt och huvuduppdraget är miljötillsyn.
­ - När vi ändå är ute och kontrollerar om det finns utsläpp så gör vi andra uppdrag, säger Öji Joki, under resan hem mot hamnen i Sundsvall för att släppa av ST:s utsända.
­ Vi kommer sedan att gå norrut och köra längs farleden för att se om det finns någon form av utsläpp från båtar. Vi ska också undersöka om det ligger fiskeredskap utanför bäck- och åmynningar. Hittar vi redskap där så beslagtas dessa, eftersom det är fiskeförbud på sådana platser.

Ständig beredskap
Bara för några helger sedan så beslagtogs redskap utanför Alnö. Kustbevakningen har tillsynen när det gäller förbuds- och fredningsområden för fisket. Med under resorna finns alltid befälhavare, motorman, dykare och båtförare. Detta eftersom man alltid ligger i ständig beredskap om något allvarligt skulle inträffa.
Det kan vara ett haveri, drunkningstillbud, brand på en båt eller ett utsläpp.
­ Vår båt är nog en av de bäst utrustade i hela landet när det gäller bekämpning av miljöutsläpp. Vi kan tillexempel lägga ut bommar på båda sidorna för att få ut länsar. Det är ingen båt som körs så ofta som denna. Vi är ute och jobbar sommar som vinter.
En viktig person ombord är kocken. Just på denna resa så är det Åsa Westberg som skämmer bort manskapet med frukost, lunch och middag. Allt lagat från grunden. Hon har jobbat sedan 1999 på båten och trivs bra.
­ - Men blåser det upp väldigt mycket, då blir det bara olika grytor som jag lagar till.
Besättningen betalar själv för den mat som man köper in och tillagar. Under vissa resor så finns ingen kock med och då får manskapet själva fixa till maten.
­ - Det är alltid någon ombord som tycker om att laga mat, så det brukar lösa sig, säger Antti Åkerdahl.
Trålaren Silva ligger och fiskar nästan 30 sjömil från den svenska kusten. Land syns varken i öster eller i väster. Hon får fiska som närmast fyra sjömil från den Svenska kusten. Kommer hon innanför den gränsen ligger skepparen pyrt till.
Om 005 bordade ytterligare någon trålare på sin resa längre norrut ska vara osagt. Det finns tre större miljöbåtar inom Kustbevakningen Region Norr, som bevakar kusten ut till havsgränsen mot Finland från Gävle i söder till Haparanda i norr. Och ibland kan det bli överraskande uppdrag.
­ - Ett av de mer ovanligare jobben jag varit med om är att hjälpa en knölval som fastnade i en laxfälla vid Njurundakusten, avslutar Öji Joki