Sjön Öjen i Njurunda ligger nästan spegelblank. Det är toksol och varmt. Skönt för en båttur, men inte för fiske efter höstgädda, enligt Lars Öhman och Niklas Söderlind. Men det är bara att gilla läge och putta ut Lars specialriggade aluminiumbåt: frammonterad elmotor som styrs med en fjärrkontroll, ekolod, spöhållare för trolling och transport. Och hinkvis med stora vobblers.

– Men man vet aldrig. Det är kanske nu den där 15-kilosgäddan hugger, säger Lars med sitt vanliga spjuveraktiva leende.

Det gäller att tro. Det har han gjort länge. 1995 började han bokföra sina gäddor. 2002 hade han fångat 2500 gäddor varav 15 över tio kilo. I dag är han uppe i 101 gäddor över det berömda 10-kilosstrecket. Hans toppnotering är: 14,1 kilo.

– Förut ville jag ha nya prylar, nu vill jag ha tid att fiska. Det är enda sättet att få de stora, säger han styr ut med elmotorn.

Snabbt riggar de tre spön var; två linor körs ut med paravaner vid sidan av båten och en får hänga rakt bakom. Den linan tyngs ned med ett blysänke.

– Jag börjar med en Fatso- och en Jake-vobbler, säger Niklas självsäkert.

Vid tävlingen förra helgen gick den polsktillverkade vobblern Salmo Fatso bra. Det är en ganska hög och knubbig vobbler, med mörtmönster som är ordentligt avskavt av bitmärken.

– Vi kan samma knep, men jag försöker hitta på lite egna grejer, säger Niklas hemlighetsfullt.

Lars bara ler. De jobbade ihop i samma sportfiskeaffär under ett par år. Och fiskade. Niklas har lärt sig av Lars.

– Det gäller också att köra på rätt ställe för att fisken ska hugga, säger han och tittar på ekolodet för att hitta djupbranterna där gäddan borde stå så här års.

Förra veckan var han ute med fisketidningen Fiskefeber. Han har guidat den rutinerade gäddfiskaren Anders Forsberg för tidskriften Fiske för Alla. I fjol blev han bloggare för Pure Fishing – företaget som äger AbuGarcia, Berkley och anda fiskemärken.

– Det är ingenting som jag har valt själv, att blir rikskändis, säger han lite blygsamt.

Så kan det gå om man är duktig gäddfiskare.

– Jag har ute en "Kinapuff". Vad har du? frågar Lars och menar de kinatillverkade vobbler - en kopia av en amerikansk vobbler.

– Det säger jag inte, retas Niklas.

Sjön är blank och paravanerna, som håller ut linorna parallellt med båten, ritar långa sträck i ytan.

– Kolla, gäddan var uppe och högg på paravanen, ropar Lars.

Han säger något om att det här är ett bra gäddställe.

– Fisk, ropar Niklas.

Det är ett av Lars spön som niger. Han ler och börjar veva in snabbt.

– Fint hugg. Den är inte så stor utan kommer med in ganska lätt, säger han.

Den tog på en Fatso-vobbler i abborrfärg.

1–0 till Lars.

Niklas kontrar direkt.

1–1.

Niklas ropar igen. Det är på Lars spö. Gäddan på 3,5-kilo blev sugen på en gul-grön Kinapuff-vobbler.

2–1.

Det går långsamt. Kanske 1,5 knop. Vattnet är klart och ovanligt varmt. Nio grader. De behöver inte använda någon vobbler som går på djupet. Det räcker med en halvmeter eller någon mete under ytan. Gäddan ser bytet och simmar upp och tar det.

Det är "mörtläge" konstaterar de båda, att köra mycket långsamt med en levande mört som agn. Men då måste man veta var gäddan håller till.

– Man måste alltid ha koll och anpassa fart och beten efter temperaturen. Det är bättre när det är kallare. Första veckan i november brukar jag få stor gädda, säger Lars

I fjol blev det en på 12,7 kilo fördelat över 122 centimeter.

Men det går också nu. Förra veckan fick de två över tio kilo.

– Jag fiskar jämt, nästan varje dag. Visst fiskar jag också abborre och havsöring, med det är gädda som är det stora vår och höst. Därför försöker jag jobba lite mindre nu, säger Niklas som är flyttgubbe och takskottare i Härnösand.

Ekolodet visar 7,5 meter. Då klappar det på en gädda på Niklas Fatso-vobbler.

2–2.

De fiskar inte med någon ledad vobbler den här dagen. De kan vara bra när det är lite grumligt i vattnet, för de lever om lite mer.

I ett stråk mellan två öar ser det perfekt ut med en djupkant på sex meter. Niklas drar också gädda på en Fatso i mörtfärg. Och så ytterligare en. Det är en fint tecknad gädda på cirka 3,5 kilo.

Två snabba ger 2-4 till utmanaren.

Niklas byter en Jake till en Swim wizz, och Lars sätter på ytterligare en Fatso. Det är så det är med trolling. Med några spön var så kan man testa sig fram och byta, och fiska på olika djup.

– Nu jäklar, ropar Lars.

Det är ett ordentligt hugg, men kampen blir inte särskilt lång. Det var ingen stor krokodil, men ytterligare fin gädda på kring tre kilo.

– De är så vackra, de är så små, och de är så många, skaldar Lars och stoppar i sig en macka.

3–4.

Niklas hämtar kraft i en kanelbulle och cola. Den nya generationen har andra vanor.

För många äldre gäddfiskare är den röd-vita Hi-Lo-vobblern synonymt med gäddfiske.

– Jag har aldrig ägt en Hi-Lo, säger Niklas.

– Han är till och med för ung för Zalt-vobblern, kommenterar Lars.

Niklas ramlade direkt på de moderna gäddbetena som Buster Jerk och de andra uppiffade vobblers som kom när gäddfisket blev hett igen i Sverige för tio år sedan.

Solen gassar. Mycket skönt med killarna muttrar någonting om att "det är inte bra". Lars trycker på fjärrdosan och tar ner farten ytterligare. Det gillar tydligen gäddan. Där högg en till. En liten.

Lars böjer sig ner och krokar av den försiktigt i vattnet.

4–4.

– Hur sakta kan det gå? Det är som att pimpla abborre. Det brukar vara svårt att få fast dem då, säger Lars och tänker på om drömgäddan skulle hugga.

Niklas rotar i hinken med vobblers och krokar på en ny, men han vevar upp den snabbt igen.

– Jag satte den i fel ögla, då gick för djupt, säger han.

– Du har mycket att lära unge man, kommenterar Lars snabbt.

Han styr båten efter en djupbrant. Det är 4,5 meter på kanten. Där borde gäddan stå när det blåser. En perfekt plats för att äta upp sig inför vintern. Nu i solgasset står de nedanför kanten och har full koll på bytena. Sedan simmar de upp och biter.

– Fisk, ropar Niklas som har full koll.

Det är Lars som får drilla.

– Det är ju jag som kör, säger han nöjt när han vevar in.

– Nu har jag också en, så visst kör du bra, ropar Niklas.

Den tog på en Westin-vobbler. Ett fint hugg som lovade en större fisk, men som bara var en mer livlig gädda.

5–5

Den sista gäddan blöter ner sportfiskarna när den krokas lös och säger goodbye med ett rejält stjärtplask.

För att klara gäddornas vassa tänder har Niklas en titantafs en meter ovanför vobblern. Lars tycker att de veckar sig och använder en millimeter tjock nylonlina istället.

Niklas tar fram sitt hemliga vapen: en annan Swim Vizz-vobbler. Och han får hugg. Ett rejält gung i linan som avslöjar att det är dagens största gädda.

Det blir 5–6. Sedan 6–6.

– Det är fräckt att de biter i ytan med tanke på att det är 22 meter djupt här, säger Lars och krokar av.

7-6.

– Titta på ekolodet, vad mycket fisk. Det borde hugga en nu, säger han.

Det gör det också.

– Det där var lite kaxigt, erkänner Lars.

8-6.

Niklas får hugg på sitt inre spö, på "Fegisen" en Westin-vobbler i böcklingfärg. Men det räcker inte.

8-7 till gäddkungen Lars.

Kampen var hård, men inte hårdare än att kombattanterna direkt efter stack ut igen – för att fiska.

– Jag ska inte tävla med Lars. Jag har gjort bort mig tidigare på ismete. Den gången fick jag två stycken och Lars 17, berättar Niklas.