På nationaldagen började den. Abborrsäsongen. Medelpads landskapsfisk, den randiga riddaren, går på jakt efter småfisk i det allt varmare sjövattnet. Det märks i Rännösjön. Flyende småfisk i ytan och stora vakringar visar att abborren är hungrig.

Jonas Svedin vrider på elmotorn och låter båten ta fart mot hans favoritfiskeplatser i sjön.

– Jag har tre platser jag brukar fiska på här i sjön, och jag brukar pröva ställena två gånger på en fisketur, säger Jonas och styr mot en plats utanför en udde.

Han har redan varit ute och metat upp några löjor med hjälp av metspö, krok och maggot. I fjol funkade det jättebra med mete med glidande sänke och flöte. En stoppknut gör att du kan kasta ut och sedan åker sänket och kroken med betesfisken ner mot botten och stannar på det djup du vill fiska på. Jonas metar på 2,5–3 meters djup.

– Jag har fiskat upp några löjor i olika storlekar, men jag börjar alltid med en liten löja, förklarar han när han sätter fast kroken genom munnen på löjan och kastar ut.

Jonas är uppvuxen i Ängomsområdet i Matfors och lärde sig skogen med jakten och fisket i sjöarna av pappa Holger och farfar Helgar.

– När jag bodde hemma var jag ute varje kväll. Jag fiskade en hel del med spinnare och vobbler. Men nu blir det mer och mer mete, och jag riktar fisket mot storabborren, berättar han.

– Jag har lagt ner så många timmar på de små abborrarna som lite, så nu är det spännande att jaga de stora. Jag tävlar lite med mig själv. Ifjol fick jag en på 1560 gram. Nu vill jag ha en på 1,6 kilo.

Jonas, som är 28 år, är gammal tävlingspimplare så han vet hur det är att dra kilovis med småabborre.

Han har också med sig jiggspö i båten för att få ett lite mer aktivt fiske. Precis som med fiskeplatserna så har han också en taktik med gummijiggarna.

– Jag har hittat tre färger som fungerar, så nu vill jag inte ha massa färger att välja på. Det är bättre att fiska med tre färger som man tror på än att byta mellan 15 som man är osäker på, säger han och gör ett långt kast och låter jiggen sjunka till botten.

Han håller i linan med fingrarna när jiggen ramlar ner i djupet.

– Jag har alltid kontakt med linan. Det kan smälla på en abborre när jiggen är på väg ner, förklarar han,

Jonas fiskar med en dubbelsvansad, gräddgul jigg. Han använder också en i Coca-Cola-färg och en blå med en klubbformad svans.

Det syns på blicken att han är en inbiten sportfiskare. Den koncentrerade blicken är fokuserad på linan.

– Det är viktigt att inte fälla ut och öppna håven förrän jag har fått napp, säger Jonas lite förklarande till att håven ligger hopvikt i båten.

Han behöver inte vänta länge.

– Där satt en. Det känns som en fin abborre, säger han när han kämpar in fisken.

Det märks på spöet att den är tung. Jonas öppnar håven och låter abborren glida in.

Den är stor. Vågen visar på 970 gram. Nästan ett kilo.

– Jag sätter tillbaka all fisk. Visst är abborren en favorit att äta, men jag tar bara reda på de fiskar som väger 6–8 hekto som är skadade, förklarar han när han låter den vackra abborren glida tillbaka i vattnet.

Ingen fisk är märkligt nog inte intresserad av löjan under flötet. Det är en märklig dag på många sätt. Stora mörka moln väller in över den blå himmeln och skymmer den strålande solen. Temperaturen sjunker och åskknallarna börjar mullra.

Ett lompar bryr sig inte utan paddlar på ute på sjön. Vi tar oss i land och söker skydd under några granar när stora hagelkorn bombarderar marken. När det övergår i ett lätt regn ger vi oss ut igen.

VI får sällskap av en jorduggla som flyger över sjön. Det är en märklig dag.

Jonas styr båten över till ett grund. Runt omkring är det sex–åtta meter djupt. Det är där de stora abborrarna väntar. Hoppas vi.

Han krokar på en ny löja och lägger ut metet. När jag kastar ut en jigg, tror jag att jag har träffat grundet för linan ligger kvar på vattenytan. Nej, det är en fisk som har tagit jiggen. En tung abborre. 690 gram.

Det händer samma sak för Jonas, men tyvärr går den fisken lös. Den kändes tyngre än hans första. Det blir istället en gädda efter ytterligare några kast. Det finns en hel del gäddor i sjön. Jonas bror Mathias fick en på över 10,2 kilo när han var ute efter abborre.

Fotografen Svanthe hamnar i ett stim. Först drar han en abborre på 820 gram på jigg, sedan en på 600 gram. Tillslut får Jonas ett napp på löjmetet, men den abborren slingrar sig lös. Det blir ytterligare några gäddor.

En lyckad fiskedag, men med oväntat resultat. Löjmetet som gav Jonas de stora i fjol, totalt 19 abborrar över kilot under säsongen, funkade inte än. Det var jiggen som gällde.

– Rännösjön är lite märklig. Lika bra som den kan vara när det är bra, lika dåligt kan fiske vara när det är dåligt, säger Jonas Svedin.

Det är sportfiske i ett nötskal med andra ord.

Det är nu sommarfisket börjar.