Jag kan se scenen framför mig när som helst. Det råder som vanligt ett trivsamt lugn i skolsalen, (jo visst det är ju många år sedan).
Lugnet bryts helt plötsligt av skolbespisningens föreståndare som rusar genom skolsalen och in i nästa skrikande: "Det brinner i köket! Det brinner i köket!"
Om jag inte minns alldeles fel så var det ärtsoppa på menyn den här dagen. Men någonting hade hänt med den elektriska utrustningen i den gamla skolan. Så nu stod köket i ljusan låga.
Vår klassföreståndare Edla Markås, var lugnet själv. En cool tant skulle vi sagt i dag. Hon sa: "Det är säkert ingen fara ta det lugnt och sitt ner så länge."
Köket och matbespisningen låg på övervåningen och än kände vi ingen brandlukt. Men när brandbilarna började närma sig skolan, då var det omöjligt att hålla kvar den annars så disciplinerade klassen.

Branden lockade naturligtvis många människor. Föräldrar som bodde eller jobbade i närheten kom rusande och hjälpte till att rädda vad som räddas kunde av skolans utrustning. Elden spred sig snabbt i den gamla träbyggnaden och ganska snabbt förstod vi att vi gått vår sista skoldag i den här skolan.
Några dagars ledighet innan kommunen hittat en lösning på lokalproblemen. Vi bussades ut till en annan gammal träskola, nämligen kyrkskolan intill Sköns kyrka.
Jaså, vilken skola? Var finns den, undrar den uppmärksamme läsaren förstås. Faktum är att även den skolan brann ner till grunden, men det var långt efter att vi lämnat den.