Namnen berättar vår historia
Att ta en vårpromenad i solskenet betyder inte bara frisk luft och motion det är också ett fantastiskt sätt att göra en vandring tillbaka i det förflutna. Historien är närvarande i namnen på gator, kvarter, parker och andra platser. Tänk på namn som Väderkvarnsbacken, Sallyhill, Grevensbäcken, Repslagarvägen eller Fridhemsparken.
Sådana namn berättar oftast om den inte längre synliga historien. Det är namn på försvunna byar och gårdar eller på yrken, hantverk och industrier som inte längre finns. Det är namn på betydande personer, som ingen längre minns.
Bengt Norberg i Sundsvall undrar om bakgrunden till Trädgårdsgatan mitt i staden. Där låg ursprungligen Sundsvallsbornas kålgårdar, eller vad vi i dag skulle kalla köksträdgårdar, med odlingar av grönsaker.
Efter stadsbranden 1803 upprättade lantmätaren Johan Jacob Stagnell en ny stadsplan och förlängde då staden åt söder med två nya gator, Trädgårdsgatan och Staketgatan (nuvarande Köpmangatan). Så när vi flanerar längs Trädgårdsgatan i dag kan man tänka på att där har skördats en hel del kålrötter, morötter och potatis en gång i tiden.
Ett intressant faktum är att det är ganska snålt med memorialnamn, det vill säga gator och platser uppkallade efter personer. Många betydande kulturpersonligheter saknas helt. Ta konstnärer som Sigrid Hjertén och Bengt Lindström, författare som Olof Högberg och Frida Stéenhoff eller så vitt skilda och framgångsrika musikaliska artister som Kai Gullmar och Hjördis Schymberg. De är rätt så bortglömda i sin hembygd!
I Stenstaden med adress Storgatan 33 växte en av Sveriges mest berömda författare upp, Lars Ahlin. Där fanns en gyllene chans att döpa det tidigare Brotorget till Lars Ahlins plats, som i stället kom att kallas Olof Palmes torg, trots att den tidigare statsministern saknar anknytning till Sundsvall.
En vanlig brist är platser uppkallade efter kvinnor. Det gäller hela landet, från norr till söder. I Malmö uppmärksammas detta nu: 253 gator, torg med mera är uppkallade efter män i staden, medan kvinnor endast har fått ge namn åt 63 platser.
Det har lett till att Stadsbyggnadsnämnden i Malmöhar tagit fram ett direktiv med syfte att försöka öka andelen kvinnor bland förslagen till nya gatunamn.
I Sundsvall finner vi några gator uppkallade efter kvinnor. På Norra berget finns till exempel Kristinavägen, döpt efter drottning Kristina, som på 1640-talet lät flytta Sundsvall österut från Åkroken. Och Sofiavägen i Haga har namn efter drottning Sofia, Oscar II:s gemål, som bidrog med nödhjälp efter stadsbranden 1888. Området Sallyhill har sitt namn efter Sally Johnson, hustrun till en engelsk trävaruhandlare bosatt där, och Sundmansbacken på Skönsmon efter Augusta Sundman, som ägde mark där. Betecknande nog är det en högst oansenlig vägstump tvärsöver Landsvägsallén från KUBAL:s skorstenar.
I Malmö skickar allmänheten nu in förslag på förtjänta personer, inte minst kvinnor, som borde hedras. Engagemanget från medborgarna betyder mycket, så även medelpadingar borde bli bättre på att komma med förslag när nya kvarter och gator ska namnges.
Mest aktuellt just nu är dock namngivningen av Sundsvalls alla rondeller, hälsar Monica Morenius på Lantmäterikontoret, fast att få en sådan uppkallad efter sig vore nog en tvivelaktig ära!




















Senaste kommentarerna:
Skrivet 15 maj 2010 17:49 Leif J (Ej registrerad)
Sundmansbacken är inte en liten gatstump på Skönsmon.Det är en
fin gata på Kubikenborg.Jag bodde i samma hus som tant Sundman
Det var en snäll tant ! Hon brukade bjuda på saft o kakor.
FD boende på Konsum!
Skrivet 22 maj 2010 18:59 lasse (Ej registrerad)
Symptomatiskt för Sundsvall att stadens kulturpersonligheter inte bevärdigats med något gatunamn. Inte ens Lars Ahlin har ihågkommits. Istället Olof Palme som har absolut noll relation till Sundsvall i allmänhet och just den platsen i synnerhet.
Skrivet 4 jan 2011 11:58 Cityman (Ej registrerad)
Mest ivriga att driva medelpadsfrågor anser jag att Timrås hockey är. Dom har t.ex. förbjudit TV journalisterna att nämna Sundsvall vid namn och istället använda benämningen "Medelpad" då hemvisten för Timrå skall preciseras i ett vidare sammanhang. Frågan är om beslutet i den norra förortskommunen är taget p.g.a. en extraordinär kärlek till Medelpad eller en ren avoghet mot storebror Sundsvall? Jag sätter en slant på det sistnämnda.