Nyligen gjordes ett fynd av en medeltida lagbok i Kulturmagasinets källare. Sachsenspiegel av Eike von Repgow nedtecknades för hand på 1200-talet och trycktes i Augsburg 1481. Boken är en raritet och världen över finns bara 21 andra kända exemplar, däribland i Vatikanbiblioteket och Pierpont Morgan Library i New York.

Men hur hamnade en sådan ovanlig bok i Kulturmagasinets källare? Svaret finns några kvarter västerut i Hedbergska skolan, tidigare Högre Allmänna Läroverket.

Läroverkets bibliotek var länge Sundsvalls främsta med storslagna samlingar inom teologi, språk, historia, naturvetenskap och medicin. Jag minns själv från min gymnasietid för drygt tio år sedan den imponerande mängden av volymer som låg undangömda i skolans källarvalv.

På flera hyllor bredde den berömda franska Encyklopedin ut sig utgiven av dAlembert och Diderot vid mitten av 1700-talet. Under lager av damm fanns praktfulla bildverk om europeisk konst, reseskildringar, skönlitteratur på många språk och svajande staplar av doktorsavhandlingar på latin, däribland ett 60-tal författade av Carl von Linné. Bakom grånade pärmar dolde sig verk av Cicero, Horatius, Livius, Tacitus och andra romerska författare tryckta för nästan 400 år sedan i kontinentens storstäder.

En viktig del av läroverkets bibliotek, omkring 3500 volymer, var en donation från läkaren Adolf Fredrik Christiernins arvingar.

Christiernin var en välkänd person i staden. Han föddes i Borås 1832 och kom till Sundsvall 1864 som läkare vid Vattenkuranstalten. Senare blev han stadsläkare och lasarettsläkare, och tjänstgjorde även som fängelseläkare.

Vid sidan av medicin var den stora passionen romanska språk, och Christiernin samlade italienska och spanska böcker. Genom familjen Cornell blev han bekant med Edvard Lidforss, framstående språkprofessor i Lund och översättare bland annat av Cervantes Don Quijote och Dantes Den gudomliga komedien.

År 1895 fick Christiernin köpa en del av Lidforss boksamling. Syftet var att grunda ett romanistiskt bibliotek i Sundsvall. I samband med censorsresor till Läroverket i Sundsvall hälsade professor Lidforss på i Christiernins originella hem i Hirschska huset, och hjälpte också till med att ordna samlingarna.

Men Lidforss anade att stadsläkarens avsikter skulle bli svåra att förverkliga. I ett brev skriver han: beträffande Christiernins framtidsplaner för Sundsvall, så kan det nog hända med honom som med mången ann, att vi bygga luftslott, som aldrig bli färdiga, åtminstone ej på det sätt vi från början tänkt oss det.

Lidforss fick rätt. Den barnlöse läkaren var samtidigt frikostig med hjälpverksamhet, och skrev ofta på borgensförbindelser. År 1897 var han tvungen att göra utbetalningar på borgensåtaganden uppgående till en ofattbart stor summa, 160.000 kronor. Planen att förvärva hela Lidforss boksamling gick därför upp i rök.

När Christiernin avled 1905 donerade arvingarna alla böcker till Läroverket och de förtecknades i en egen katalog. I samlingen ingick den nu upphittade lagboken, där namnteckningen Lidforss också avslöjar att boken tillhört den kände professorn.

Nu mer än 100 år senare är Christiernin ett bortglömt namn. Frågan infinner sig om vad som har hänt med resten av donationen har alla hans böcker skingrats? Eller finns fler rariteter i tryggt förvar i Kulturmagasinets källare?