De byggdes efter branden 1888. Totalt var de sju till antalet och arkitekten bakom merparten av dem hette Sven Malm, han som bland annat har ritat hotell Knaust.

Magasinen vid Selångersåns mynning kom till för kolonialvaruhandlarnas räkning och dess närhet till själva Stenstan kom att prägla huskropparnas utseende. Fasaderna utformades omsorgsfullt med olika fönsteromfattningar och försågs dessutom med takkupor.

Kvarteren som bär namn som Barkskeppet, Skonerten, Barkassen, Briggen och Kuttern vittnar om Sundsvalls betydelse som sjöfarts- och handelcentrum innan 1900-talet blev lastgammalt.

Magasinens övervåningar fungerade som lagerlokaler för varor som kom från alla världens hörn när skeppen kom lastade. Kaffe, mjöl, torkad frukt, socker och inte minst kryddor förvarades några våningar upp.

I dag finns fem av magasinen kvar.

Ett som tidigare innehöll Bilden hus och som fortfarande har bussterminalen inhyst i gatuplanet. De andra fyra är inglasade och utgör det prisade Kulturmagasinet som invigdes i november 1986 (året därpå fick Kulturmagasinet Europa Nostra-priset). Kulturtemplets prislapp? Dryga 100 miljoner kronor.

En byggnad som känns självklar i dag, men som inte var lika självklar i går.

I mitten av 1970-talet debatterades det flitigt om deras vara eller icke vara. Byggnadsnämnden umgicks med tanken att slå ner ett av magasinen och hälsonämnden hakade och hejade på och föreslog: Varför inte två?

Och av de som skulle bli kvar ville man göra parkeringshus.

Sundsvallsarkitekterna Ingrid Möller och Torbjörn Lindgren satte sig på tvären, ifrågasatte beslutsunderlaget gällande behovet av P-hus och siktade in sig på vad man i stället kunde göra av magasinen i framtiden.

En stark opinion växte fram för de gamla kvarteren och rivningarna stannade med att kvarteret Jakten slogs ner en dag i november 1975.