Nybakta Sara-Vide Ericson samt Lars Vilks, rikskändis för sina provokativa rondellhundar var bland gästerna.

Och det var liv och rörelse när Sundsvall i går fick sitt nya galleri: Granen.

Först var tanken att galleriet skulle ligga vid centralstationen. När det inte gick valde Medborgarskolan i stället den före detta kontorsmöbelbutiken på Trädgårdsgatan, ett kvarter från Vängåvan.

– Det var Bror Högbom som väckte tanken på ett galleri med tillhörande ateljé, där vi nu ska dra igång screentryck. Och Medborgarskolan vill stötta den lokala konsten. Vi hoppas få hit många intressanta utställare, säger verksamhetschef Britta Mörée.

Även om det blir så kommer dessa knappast att knäcka öppningsutställningen vad gäller bild-, färg-, form- och stilrikedom.

Här har Sundsvallskonstnären Bror Högbom samlat större delen av Sundsvalls konstnärskår till en kraftmanifestation och konstparad man aldrig ser maken till i vanliga fall. Varenda väggsmula är översållad med en mångfald av uttryck, som en enorm försommarbukett av olika konststilar i ett lyckligt överflödsrus.

Den enda som har eget rum är gästen Sara-Vide Ericson med sina fem stora målningar vid namn She-Wolf. På bilderna finns par i nära situationer, där kvinnan är den aktiva. Ansiktena är ganska anonyma: har de uttryck så är det åt det uttråkade hållet.

Sara-Vide Ericson har använt sig själv och några före detta pojkvänner som modeller. Hon fascineras av varulvsmyterna och ser något erotiskt i varulvens sätt att ta för sig, ta vad han vill ha i sin jakt, samtidigt som han är det kanske mest sårbara monster som finns.

Men i äldre myter var vargen inte med nödvändighet manlig. I sina verk låter Sara-Vide Ericson betraktaren avgöra vem som är vargen: mannen eller kvinnan.

– Varginnan som gav di åt Romulus och Remus i den antika myten kallas Lupa, som numera är ett slangord för hora, slampa. I och för sig står bilderna även utan den här bakgrunden. Men den tillför en extra dimension, säger hon.

Och visst inger mötet med endast bilderna känslan av att de är en samtidskommentar: en avbildning av det lättvindiga men innehållslösa förhållandet i en tid som är fixerad vid relationer men håller på att glömma kärleken.

Om samtidskonst höll den andre gästen, Lars Vilks, en föreläsning. Själv befinner han sig fortfarande i kölvattnet av debatten kring hans Muhammed-rondellhundar.

Till exempel är han en av personerna bakom musikalen/videon "Dogs", där han bland annat klippt in Jan Guillou och Al-Qaida med flera och låter dem sjunga sina åsikter.

– Jag kom in i debatten som en oskuldsfull jungfru, säger han.

Ena dagen var han en konstnär som gjorde en bild; nästa dag var han mordhotad och naziststämplad, hämtad vid flygplatsen i bombsäker bil och uppmanad att byta identitet av bistra Säpomän som sa "Det här är mycket allvarligt."

– Men nu vet jag att bakom muslimdebatten finns de vanliga politiska lägren, som drar nytta av alltsammans. De flesta muslimer struntar i detta: de är lika vanliga och småtråkiga som vi. Men de är ju inte medialt intressanta, säger Lars Vilks.

För att få stopp på främlingsfientligheten, menar han, behöver Sverige en muslimsk ledare som är karismatisk nog att passa i medierna men också folklig, en helt vanlig person utan extrema åsikter. Och var en sådan ska komma från är inte gott att veta.

För det nyöppnade Galleri Granen går livet nu vidare utan Lars Vilks men med en öppningsutställning som pågår till den 27 juni. Gå dit och insup överflödet.