Det är något med Stig Vig och Sundsvall. Förra gången han och de övriga i Dag Vag besökte Sundsvall i april 2008 kom blott 50 personer.

Och gången därefter, i slutet av april i år, uteblev herr Vig. Han hade blivit sjuk.

– Det var en riktig dunderförkylning. Vi fick ställa in tre spelningar, berättar Stig Vig med rosslig röst.

Hur är det med rösten egentligen? Är du sjuk igen?

– Jag fick halsont i går och sov dåligt. Men nu har jag fått penicillin så det ska väl gå bra.

Spelningen kommer att kretsa kring 30-årsjubileet av Scenbuddism, som släpptes 12/11 1979. Bandet tänker därför spela alla låtarna, i rätt ordning.

Premiären för Scenbuddism-turnén skedde på årsdagen, inför en exalterad publik på Debaser i Stockholm. Än värre blev det på ett fullsatt Katalin i Uppsala i lördags. 28 låtar avverkades under en tre timmar lång konsert. På Aveny lär det inte bli så länge, eftersom bandet bara spelar ett set, och inte två som de brukar göra.

Hur känns det att spela en skiva som har tre decennier på nacken?

– Lite märkligt, men vi börjar komma in i det nu. Och normalt så spelar vi mest låtar från Scenbuddism. Nu blir det ett par till som vi inte brukar köra.

Varför valde ni just Scenbuddism?

– Det verkar som folk gillar den skivan mest. Även om det inte är min favorit. Det var faktiskt nära att det inte ens blev nån platta, det lät för dåligt. Låtmässigt är det bra, men ljud- och spelmässigt ... Men sen tyckte jag att den väl höll tillräcklig klass så till slut gav vi ut den.

Läge för en ny liveplatta kanske? Det har ju tjatats en del om det.

– Det har ju det. Kanske ett collage från olika spelningar. Vi har en 5-6-7 konserter inspelade.

Eller ett studioalbum med helt nya låtar?

– Vi diskuterar hur vi ska göra. Det är ju ett problem att få synk på kalendrarna. Det tar tid att göra en platta; det ska repas och spelas in. Alla måste vara beredda att avsätta den tiden. Det finns redan en del låtar, 3-4 stycken. Men det känns inte motiverande att skriva fler än så länge.

Nya gitarristen Teka Pukk, som efterträdde Zilverzurfarn i fjol, verkar ha acklimatiserat sig väl.

– Ja, det kändes rätt redan på första auditionen. Han var den som spelade först, och jag tyckte vi kunde stryka resten direkt. Vi har haft en jävla tur.

Det verkade som ni fick en nytändning av hans inträde.

– Det var bra att få in nån med färska ögon. Sen ville vi inte ha nån som kopierade "Zurfarn", och Teka hade knappt hört oss.

Besökare på Aveny imorgon kan således förvänta sig ett spelsuget band, som ger sig på klassiker som Dimma, Fattiga & rika, Tjockhult, och möjligen rariteter som Hej Schweiz och Slaveri.

Och kanske publiken betalar tillbaka med att sjunga Ja må han leva för frontmannen, som fyllde år i torsdags. Den som går dit får se.