Hon har skapat en ganska osympatisk karaktär. Ett koncentrat av människans sämre sidor: fördomsfullhet, vilsenhet, ensamhet. Det är en humorföreställning. Komisk men tragisk. Hon väntar sig inte några flatgarv. Hon vill inte ha några flatgarv.

– Jag vill inte att publiken ska lämna salongen och bara ha skrattat. Jag vill gärna ge dem något att tänka på.

Cecilia Frode är känd för att företräda den svarta humorn. Hon har synts i hyllade sitcomen Mäklarna, i Lukas Moodyssons Tillsammans, och i en handfull av duon Hannes Holm och Måns Herngrens filmer. Alla gånger i sårbara roller i allvarsamma produktioner. Som likväl placerats i komikfacket.

Sedan 2001 har hon spelat den egna föreställningen Ängelen till och från. En enmansshow om en naiv men rar gestalt. Humor som bottnar i sorg. Precis som En stjärt på himlen.

– Det är en väldigt allvarlig text. Men jag tänker inte: är det här roligt? Jag tänker: kommer jag tro på det här?

Våga riskera

Cecilia Frode tilltalas av humor som vågar riskerar nåt. Hon använder Papphammar som ett exempel: en sorglig själ som bara snubblar och snubblar.

– Och det finns ingen ände på snubblandet. Men han försöker inte vara rolig. Och därför blir det roligt.

– Så fort någon försöker få mig att skratta, manipulera mig att garva åt en line… det går jag inte på. Det finns en ängslighet i det.

För Cecilia måste humorn omgärdas av ett allvar, det måste finnas en sorg i botten. Kanske beror det på att hon själv är ganska ledsen. Att skratta åt sig själv blir ett sätt att överleva.

Samlar iakttagelser

Så hon skriver. Jämt. Samlar på sig iakttagelser. Som ofta mynnar ut i allvarliga texter. Cecilia har ett starkt behov av att göra någonting av tankarna, att få utlopp för dem.

– Efter att jag gjort Ängelen kände jag att jag måste göra en föreställning till. För att se om jag kunde det.

Cecilia Frode har varit i branschen länge. Som ung drömmerska tog hon kontakt med producenter och produktionsbolag för att ta sig fram. Hon sökte sig snart från landsortsteatern i Landskrona till de större scenerna. Och vidare.

– Jag är inte sån att jag är nöjd med att repetera och spela produktion efter produktion på en och samma teater. För att vårda lusten måste jag varva mellan olika sorters jobb. Och då är det klart en fördel att vara frilans.

Visionen är hennes

Som frilans väljer hon sina jobb själv. Och när hon producerar egna föreställningar har hon också privilegiet att välja vilka som ska ingå i produktionerna. Visionen är hennes, helheten är hennes.

Snart halvvägs genom turnén känner Cecilia Frode en tillfredsställelse. I mars ger hon sista föreställningen för turnén.

– Sen vill jag vara hemma och vara mamma resten av våren. Kanske jag väver en matta också.