Kompisar från förr
Kontakten är lite trevande. Men så var det också 40 år sen sist. Snart trillar minnena ur munnarna på överläkare Göran Bolin och musiker Tomas Ledin.
Relaterat
Artikelbilder
På tonåringars vis var kontakten intensiv så länge det varade. Sen rann det hela ut i sanden. "Du var uppe och hälsade på hösten -71, året efter att vi kom hem, och det var flera tjejer härifrån som också var med i Usa som var med då" påminde Göran Bolin Tomas Ledin när de träffades i Sundsvall i går eftermiddag.Fotograf: Mathias Johansson
Kompisar från förr. Tomas Ledin och Göran Bolin träffades när de båda var utbytesstudenter i Usa 1969-1970, ett år som påverkade dem båda starkt. I går möttes de igen och delade både minnen och skratt.Fotograf: Mathias Johansson
Kort men intensivt. Det var 40 år sen sist, och även om det är lite trevande i starten blir det en hel del skratt och "ja just det" när överläkare Göran Bolin och musiker Tomas Ledin minns sitt år som utbytesstudenter i Usa. – I dag har man helt andra möjligheter. Jag har en son som bor i London, det är hur enkelt och självklart som helst. Vi fick skriva på ett papper att vi skulle åka hem efter ett år, tur var väl det för annars hade jag nog blivit kvar, säger Tomas Ledin.Fotograf: Mathias Johansson
– Det var mycket liv kring dig. Du drog folk kring dig och spelade, minns Göran Bolin.
– Gjorde jag…, skratt.
De träffades första gången sommaren 1970. Då hade de just spenderat ett år som utbytesstudenter i Usa. Året skulle avslutas med en vecka med seminarier och förberedelser inför hemkomsten.
– Först hade man byggt ett nytt liv i Usa – att sen åka hem var lite skrämmande. Den där veckan var man i någon slags limbo, säger Tomas Ledin.
Göran hade varit i Detroit, Michigan. Tomas i Omaha, Nebraska. Under veckan vid Saginaw Valley College delade de rum. Och trots strikta regler blev det förstås en del bus och fest när tonåringarna samlades.
– Vi hade ju inte bilar och kunde inte ta oss från campus. Du hittade en kille som kunde tänka sig att köpa whiskey åt oss, men han vägrade åka ända in till stan om han inte köpte en hel låda. Och så var det hon den där norska tjejen, säger Göran Bolin med glimten i ögat.
– Anne-Britt… vi har haft kontakt sen. Hon har gift sig i Tyskland och verkar ha det bra. Vi var sådär tonårskära. Du träffade ju också nån, kontrar Tomas Ledin.
– Ja… en blond, tysk flicka, säger Göran Bolin.
Det har gått 40 år men minnena tycks glasklara och kontakten med värdfamiljerna har de kvar.
– Min mamma var här och hälsade på 2006, det var första gången. Men jag har hälsat på dem flera gånger, säger Tomas Ledin.
– Jag har haft mer kontakt med min familj på senare år än vad jag hade i början, säger Göran Bolin.
Och båda är helt överens om att det där året som utbytesstudent har haft stor betydelse för dem. De kastades in i ett nytt skolsystem. De fick uppleva Usa under Vietnamkriget och berättar om vännernas oro för att bli bortskickade. Året hjälpte dem att utvecklas som personer och få nya perspektiv på livet.
För Tomas innebar det bland annat att han kom in på musikbanan. Familjen hade en son i hans ålder, Scott Marshall, som höll på med musik.
– Vi var väl lite inspirerade av Simon & Garfunkel han och jag. Vi spelade en hel del på coffee houses runt high school och universitetet där.
På den vägen blev det.
Tomas läste färdigt gymnasiet och gav sig till föräldrarnas stora olycka ut på turné.
Göran pluggade i Göteborg, blev läkare, kirurg och jobbar sedan tio år som psykiatriker.
– Om jag hamnar i obestånd någon gång får jag väl skriva för någon veckotidning om att jag har delat säng med Tomas Ledin, skrattar Göran Bolin.
