A New Way To Flavour - Anchors

Timo: Äntligen några som förvaltar Refused-arvet! Det här är skitbra, svinbra ljud och sångaren sjunger jävligt bra. Jag får också lite Isis-vibbar på sina ställen.

Hans: Det känns också skitigare än många liknande band från exempelvis Göteborg. Fetare produktion, på något sätt.

Timo: Det här var ruggigt bra, det här går jag igång på som fan. Den skönsjungande sångaren var också jättebra, han gör ett grymt bra jobb.

Up the Chimney - Surrogate girl

Hans: Det här har jag hört förut. Har inte de här killarna förbandat oss?

Timo: Jo, sist vi spelade i Sundsvall. Den här låten är skitbra, den sätter sig fort. En riktig gå-upp-på-morgonen-låt. Den här satt vi och lyssnade på hemma hos mig på YouTube. Tyvärr är ljudet inte så bra. De borde satsa på att spela in en låt ordentligt, istället för fyra som låter så här.

Broken Aris - Snake pit

Patrik: Den här låten är riktigt bra, men den pajas tyvärr då trummorna dominerar på tok för mycket.

Hans: Det låter också lite som att gitarristerna inte riktigt hinner med, de bara flyter med i farten.

Timo: Jag gillar sångarna, det här är skitroligt. De borde jobba mer på nyanseringen, jag skulle vilja att de gjorde det med lite mer finess. Det här är naturligtvis också väldigt mycket nittiotal. Ni norrlänningar fastnar för de mest konstiga årtiondena, tycker jag...

Tvivelfront - Kid Icarus

Timo: Det var länge sedan man hörde något sånt här.

Patrik: Det känns lite väl rangligt, tycker jag. De skulle kunna ha bättre hookar.

Timo: Nej fan, jag tycker att hookarna är bra. De här killarna har definitivt någonting, de skulle bara behöva... jobba mer.

Hans: Det händer lite mycket hela tiden, kan jag känna.

Marcus - Her love will turn into hate

Timo: Oj, den här killen har lyssnat på Springsteen! Och Christian Kjellvander. Är han så här snygg på riktigt, som han ser ut på omslaget?

Patrik: Jag får lite Kristofer Åström-vibbar. Det känns som att han jobbar hårt med texterna, men de försvinner litegrann.

Timo: Den här killen borde dock ha ett artistnamn, eller i värsta fall använda sig av hela namnet, Marcus Jönsson. Det skulle han vinna otroligt mycket på. Hursomhelst, den här plattan skulle jag kunna lyssna på några gånger för att hitta de riktiga diamanterna.

Scarlet Radio - Every second counts

Timo: Det här känns jävligt mycket amerikanskt nittiotal. Skitbra engelskt uttal, det blir väldigt trovärdigt. Sången är lite off på sina ställen, men det tycker jag bara är charmigt. Det enda jag kan komma på är att de skulle behöva komprimera låten lite och lita på tyngden av refrängen. Verserna händer det så mycket grejor i ändå, så det funkar.

Patrik: Det känns självsäkert, men inte högstadie.

Timo: Den här låten får första pris, det här är fanimej bra på riktigt. Den här singeln skulle jag vilja producera!