Namnet Jonas är känt i Sverige sedan 1300-talet. Det finns i dagsläget cirka 59 200 personer som heter Jonas. Den mest kände av dessa torde vara Jonas Gardell. Multitalangen som är stand up-komiker, dramatiker och författare på en och samma gång. Ofta med lyckat resultat. Böckerna säljer som smör, och föreställningarna går för utsålda hus.

Så även hans nya stand up-monolog Trafikplats Glädjen. I slutet av januari hade den premiär, hyllades genomgående i media, och spelades under våren runt om i landet. Det gick så pass bra att det blev en höstsväng också, med nypremiär i Östersund på onsdagen. På torsdagskvällen når han Tonhallen i Sundsvall.

Det är dock en lätt snuvig komiker som är på väg till Sundsvall.

– Ja, du vet, sommarlovet är slut och ungarna ska in på dagis igen. Det är en tidsinställd bomb av snor, nästan som ett klockverk. Det finns nog inte enda småbarnsförälder i Stockholm som inte är förkyld just nu.

Hur känns det att dra igång föreställningen efter några månaders lugn?

– Det är alltid lite konstigt. Jag är ju oerhört privat annars, så det är overkligt, obegripligt att stå på en scen igen. Men jag vet samtidigt att det här kan jag, och jag gillar det.

Men jag antar att du repat innan?

– Ja, absolut! Det är ju 90 minuter text som ska framstå som att det kommer till i stunden. Där jag bor finns en brygga, som jag har lekt är en scen, och på den har jag stått de senaste dagarna. Vi har haft så bra väder så det kan inte finnas ett bättre ställe att repa på.

Det är en lite sorgsnare Gardell vi möter den här gången, tycker jag. Bland annat pratar du om dina föräldrar och deras skilsmässa.

– Jaa … den är lite annorlunda i och med att jag litar på att jag inte i varje ögonblick behöver dra hem ett flatgarv. Den här gången har jag flera långa tysta stunder i föreställningen, och det skulle inte fungera om jag inte vågade vila i det. Det kräver ett sceniskt mod, men det skänker intimitet; att man blir förtrolig med publiken.

Samtidigt finns det väldigt mycket skratt och skoj. Du säger till exempel att det inte ska vara en snuskshow, men så blir det en sån ändå.

– Nej, den är inte alls snuskig. Jag säger inte ett enda könsord … jo, "snorre", men det tar jag ju tillbaka direkt och säger istället "socialt instrument". Jag ville att det skulle bli söt stand up.

Har du nån idé om hur nästa show ska se ut?

– Nej, det kan bli hela baletten, eller ännu mindre på scenen. Just nu står jag och väger. Det är en balansgång mellan en ständig jakt på förnyelse, samtidigt som jag kanske skulle fördjupa det jag gör bra.

Hur menar du?

– Jag har ju tre karriärer samtidigt, som stand up, författare och dramatiker. Jag vet inte om det har splittrat eller befruktat mig. Men jag går på lusten och jag tycker att det är kul att blanda.

Är det inte svårt att hinna med allt?

– Jag är av en idog natur och jobbar jämt. Inte när jag är med barnen, då är det bara dom, men annars går jag upp halv sju på morgonen och jobbar tills det är dags att lägga sig. Jag gillar inte att shoppa, är aldrig ute på krogen, och har nästan inga vänner. Dessutom har jag varit gift i 25 år, rena katastrofen för ett socialt liv.

Men hur är det med sociala medier, som Twitter, bloggar, Facebook?

– Jag är en nytwittrare, jag började för en vecka sedan. Sen skriver jag dagbok på hemsidan och bloggar på Aftonbladet. Ett blogginlägg i förra veckan sprängde räkneverket för delningar på Facebook. Efter tusen delningar gick det visst inte att dela mer, så då fick det börja om från noll igen. Det är jag lite stolt över. Jag är glad över att jag är så barnslig, och inte skäms över att vara fåfäng.