I en dystopisk framtid slutar mänskligheten av oklar anledning att åldras vid 25. Då tickar en inbyggd klocka igång, och via en digital mätare på armen kan var och en se hur mycket extratid de har kvar innan de dör knall och fall. Filmen är stundtals helt stillastående och all tajming ur slag.

Men precis när man känner att ens liv och tid inte räcker till för usla filmer och att det vore kul om Justin Timberlake började göra musik igen, så kämpar sig filmen på ett imponerande vis upp till en nästan acceptabel nivå. Det är Amanda Seyfrieds förtjänst. Hennes lilla rika flicka gör uppror mot sin tidstäte pappa och hänger med Justin för lite Bonnie och Clyde-inspirerat råneri. Då uppstår kemi och lite inte direkt plågsamt skådespeleri som räddar filmen från totalt haveri.