Att det här inte är någon ordinär Almodovarfilm tyder det faktum att skräckfilmstidningen Fangoria nyligen gjorde ett stort reportage om den. För The skin I live in har onekligen ett thrillerorienterat skräcktema av den typ spanjoren sällan eller aldrig bjudit på tidigare. Vänner av mer uppspelta dramatiska historier, typ Kvinnor på gränsen till ett nervsammanbrott och Att återvända lär möjligen sätta popcornen i halsen. Å andra sidan känns berättande, karaktärsskildring och soundtrack ändå som en pur Almodovaranrättning rakt igenom, så ur den synpunkten befinner han sig trots allt på välkända marker.

Handlingen är inte helt lätt att sammanfatta. Åtminstone inte utan att säga något om de hemligheter och överraskningar som gradvis avslöjas under historiens gång. I centrum finner vi dock plastikkirurgen Robert, som är ute efter att forska fram en hud som kan tåla påfrestningar utöver det vanliga. I bakgrunden figurerar även en tragisk händelse i det förflutna då hans fru brännskadades svårt, vilket lett till en besatthet där en måhända missriktad hämnd och genomförandet av en lika sjuk som djävulsk plan är central. Frågan är bara vad den inlåsta kvinnan i hans lyxvilla har med saken att göra.

Vad nämnda plan går ut på ligger dold både länge och väl. Små delar av info droppas nästan omärkligt efterhand, vilket gör att spänningen hålls vid liv på ett synnerligen effektivt sätt. Samtidigt är användandet av flashbacks synnerligen väl avvägt och motiverat.

Likaså visar Almodovar att det finns en glimt i det helvete han målar upp genom att betona identitetens och själens oförstörbarhet även i de mest extrema fysiska förändringar av kroppen, och någonstans är det väl detta som är knorren man bär mer sig när eftertexterna rullat färdigt.

Med detta sagt måste också sägas att en stor del av spänningen också ligger på det psykologiska planet även om nu händelseförloppet i sig icke helt oväntat är i det närmaste helt oförutsägbart Vad mer finna att tillägga? Jo, att Antonio Banderas gör en lysande fokuserad insats som den sjukligt besatte Robert. Tillbaka hos sin mentor Pedro visar han upp en klass som om det fanns någon rättvisa i världen borde ge honom chansen att konkurrera om en Oscarstatyett nästa år.